Om mig

feb.2007

Jag heter Anita Fransson och har hunnit bli lite äldre än vad jag egentligen skulle vilja vara. Det känns kanske så för att min kropp inte riktigt vill det jag vill, men det är inte mycket att göra åt så det är bara att ta det som det kommer.

Jag är gift och har två barn och ett barnbarn. Bor i radhus med en tillhörande mkt liten trädgård (ca 100 kvm) som jag påtar i en del.

Jag har också min hund, en Boxer, som är den fjärde i ordningen.

I hela mitt liv, som jag kan minnas, så har jag velat ha en hund men det tog trettio år innan jag lyckades få till det. Först var det mina föräldrar som sade nej och sedan min man. Men till slut så fick jag som jag ville och då blev det en Boxer. Det var inte en slump utan det valet gjorde jag redan som tonåring. Jag gillade för all del alla hundar, och gör så fortfarande (nästan) men Boxer blev min favorit.

Det var så att en klasskompis köpte en boxertik när jag var 12-13 år och jag föll pladask. Efter det så var det bara så att om jag skulle ha hund så var det Boxer som gällde. Som tur var så tyckte min man att det var helt OK.

Mellan jul och nyår 1975 bar det av till Karstorps kennel i Horred. Där bodde Georg Johansson med sin fru och en MASSA boxrar. Vid den tiden så fanns det en del stora uppfödare som hade väldigt många avelshundar boende i hundgårdar. Då var det inte konstigt, men jag skulle säkerligen reagerat helt annorlunda om det hade varit idag.

Hur som helst så hade han en liten tigrerad tik, 3 mån. gammal, som jag köpte och sedan hämtade efter nyår.

Hon hette Karstorps Olli.

Så här efteråt så är jag faktiskt förvånad att hon klarade sig så bra som hon gjorde för det var inte mycket jag kunde egentligen. Den rent praktiska skötseln fixade jag utan problem, men den stackars valpen fick börja vara ensam redan efter en vecka hos oss. Visserligen bara ett par timmar i taget men ändå! Som tur är så är det preskriberat men inte känns det bra att tänka på det så här efteråt.

Hon hade oturen att få problem med hjärtat vid 5½ års ålder och jag kände att jag ville ha en hund till eftersom jag var övertygad om att hon inte skulle leva så länge till. Hon blev 11½ år!

Jag fick köpa en 9v gammal gul hane vid namn Karstorps Windsurfer med arbetsnamnet Viktor. Han kom hem till oss sommaren 1981 och vände upp och ner på både hus och trädgård.

Han ställdes ut några gånger och fick två CERT och ett CACIB. Han korades också med 167p.

Han blev far till två valpkullar, varav en på kenneln där han var född. Två av hans söner gick i avel och lämnade en hel del avkommor efter sig. Tyvärr dog han endast 8 år gammal, mkt plötsligt, av en tumör i övre magmunnen. Det var en kolossal chock eftersom det gick på bara fyra dagar.

Efter det så var jag lite osäker på om jag öht. skulle ha någon mera hund. Jag hade haft de tankarna tidigare men trodde inte att jag skulle behöva ta ett beslut så snart.

Efter 14 dagar så kom jag hem med en 13 mån. gammal tik som hade levt sitt liv i hundgård. Hon var sondotter till min hane och hade ett naturligt sätt att ta kontakt vilket gjorde att jag bestämde mig för att prova. Hennes namn var Karstorps Franceska.

 Vad jag inte tänkte på när jag hämtade henne var att hon inte var van att åka bil, inte var rumsren, inte hade blivit socialiserad mm.mm. Det blev med andra ord en ny upplevelse med en "vuxen" valp i huset. Ja, det var så jag tog mig an problemet samtidigt som jag undrade vad jag hade gett mig in på. Rumsrenhetsträningen gick relativt snabbt framåt och det tog ca. en månad innan det gick att lita på henne. Vi var ute och gick på lugna platser. Jag hade med henne på olika ställen och hon fick träffa nya människor undan för undan samtidigt som vi tog det i hennes takt. Det gick ganska snabbt framåt och hon blev en mycket trevlig hund som jag kunde ha med mig överallt i alla miljöer. Att det gick så bra som det gjorde berodde med största sannolikhet att det var en mkt. mentalt stabil hund. Hon hade ärvt sin farfars mentalitet. Hon blev 10½ år gammal.

Detta blev kanske mest om mina tidigare hundar och inte så mkt om mig. Jag kan ju berätta att jag har hållit på i många år med hästar och då mest ridning, men har även provat att köra.

Numera så har jag sjukersättning halvtid pga. att mina leder och muskler inte är i bästa skick. Den tiden jag inte arbetar går mest åt att hålla på med hund och att vila. Tillverkningen av denna hemsida har tagit en del tid också eftersom jag har fått lära mig det här programmet allteftersom jag kört fast. Troligen kommer jag aldrig att bli riktigt nöjd utan jag kommer att sitta här och klura alltemellanåt.

2007

Tiden har hunnit ifatt mig! Min kropp vill inte vad jag vill. I dagsläget ser det ut som om jag kommer att hamna på operationsbordet igen innan året är slut. Denna gång är det höftleden som måste bytas ut om jag inte vill bli sittande i rullstol. Den planering jag har gjort när det gäller hund kommer med största sannolikhet inte att stämma med verkligheten.  Jag kan inte med bästa vilja i världen påstå att jag känner mig särskilt uppåt. Men det är väl bara att bryta ihop och komma igen.