Kaxa
Engelaiz Rag Doll
* 20080901
HD A, knän Ua, Armbågar Ua, MH m. skott i ruta 1
e. Playboy v. Rusticana u. Engelaiz Foxy Angel
2010
4/5
Jag har inte rätta gnistan för att uppdatera här. Emellanåt funderar jag på att skaffa mig något enklare program att använda än det jag använder nu. Risken är att jag är för lat för att göra det och så blir det som det har varit.
Alltnog, några rader ska jag försöka plita ner.
Kaxas träning går framåt. Det känns som om vi är på rätt väg nu och lilla fröken har mognat lite till. För närvarande så löper hon för andra och sista gången eftersom planen är att kastrera framåt höstkanten när kropp och knopp är i vila från hormoner. Inte för att hon är besvärlig under löpet utan mera att jag helt enkelt vill slippa löpet och hormonsvängningarna före och efter. Dessutom slipper vi livmoderinflammation när hon blir lite äldre och risken för juvertumörer minskar med rätt stor procent. Hur stor har jag ingen koll på, men det finns andra som har. Hon ska ändå inte ha några valpar så det är ingenting att fundera på. Det är bara att göra. Att operera en infekterad, gammal hund är ingen höjdare. De går ofta ner sig en hel del. En kastration i unga år är ett ingrepp det också men mindre riskfyllt än när de blir sjuka. Alla blir det inte, men väldigt många blir det. I mina ögon är det bara fördelar.
Åter till träningen. Vi nöter på med lydnaden. Det har iofs. inte varit så mycket den senaste veckan utan det har blivit mera spår istället. I fredags blev det ett spår på i huvudsak mossmark och med många vinklar som hon tog på ett riktigt bra sätt. Apporterna plockade hon och både hon och jag var nöjda när vi gick tillbaka till bilen.
Jag har ju länge tänkt börja med uppletandeträning vilket inte har blivit av. Hon har provat när hon var liten valp men sedan har det inte blivit mera än någon gång då och då. Så i fredags började jag med vindmarkering av föremål och näsan är det inget fel på. Hon missade visserligen det 1:a föremålet men tog de två andra och på tillbakavägen tog hon det hon missade tidigare. Idag gjorde jag om samma sak och nu visste hon vad det handlade om. Hon var väldigt ivrig men vinden var svår idag. Den slog och snurrade runt så det var svårt.
Även idag gick hon förbi första, men tog andra och tredje. När vi kom tillbaka till första så hade vinden vridit sig så att hon fick den i näsan. Hon tycker att det är roligt så jag tror inte att det ska bli några svårigheter att få till det. Att få det tävlingsmässigt däremot blir nog lite mera jobb, men vi har tid på oss.
Jag lade också ett spår på samma plats som i söndags. Det var torr mark med renlav som huvudsakligt underlag. I söndags hade Kaxa riktigt jobbigt med underlaget och var inte ett dugg intresserad av några apporter. Hon följde spåret såpass så att hon kom till slutet där hon vindade in slutapporten. Inte bra, men det är bara att jobba vidare och idag åkte jag ut och lade ett spår på samma plats men åt motsatt håll. Idag gick det mycket bättre och hon spårade på ett helt ammat sätt. Mera noggrant men missade en pinne. De andra apporterna var en handske och en leksak i tyg. Det är ju rätt troligt att de har mera doft så att det är lättare att hitta. Det blåste rätt friskt idag också och för en oerfaren hund blir det riktigt svårt då, men de lär sig. Det är bara att fortsätta att träna på typlika underlag så att hon lär sig att behärska det.
i söndags, 1:a maj så var Kaxa på årets första utställning som var en Boxerspecial i Örebro. Kaxa gick i unghundsklass och fick ett 1:a-pris i kvalitetsbedömningen och blev 4:e-placerad i konkurrensen. Tyvärr utan både Hp och Ck. Det hade ju varit roligt att få det.
Hon var med i gruppen i avelsklass som fick ett 1:a-pris med Hp och blev bästa grupp. Kul!
Nu blir det till att ta tag i både spår och lydnad framöver. Det får bli lite mindre tid vid datorn och mera tid med att träna. Bara jag piggar på mig efter operationen så ska det väl inte vara omöjligt.
18/4
Under veckan som gått så har det mest blivit lydnadsträning och det har gått riktigt bra. Det har gått framåt med både fritt följ, som blir mkt korta sträckor ännu så länge, stå, sitt, ligg och apporteringen som Kaxa var lite ovillig att ta något annat föremål än det mjuka som vi började jobba med. Helt plötsligt i veckan så tog hon båda de nyinköpta apporterna. Den ena med gummi på greppytan (eller vad det nu heter) och på den andra var det pålimmad juteväv. Båda två var riktigt, riktigt kul och hon ville inte komma in med dem till mig så nu har vi det också att träna på, men jag ser framåt med tillförsikt. Det är ju ändå ett angenämare problem än att hon inte vill greppa öht.
Idag var vi ute och spårade med en lite n del av spårgruppen. Jag provade att lägga ett "IPO-spår" men det föll inte i särskilt god jord. Mycket virrande och lite spårande blev det. En anledning är väl att det är nästan ett år sedan jag lade ett sådant spår och en annan anledning att det var nästan ingen växtlighet men en väldans massa vind. Det är hur som helst ingenting jag gråter över. Nästa spår lade jag med början på torrt gräs, vidare in på lite skogsmark med sten och kottar. Kaxa spårade på men var väldigt yvig och hade väldigt bråttom så jag tog in henne och satte ner henne för att få henne att lugna sig lite och därefter fortsatte vi.
Hon spårade på med intresse och energi, men fortfarande lite för yvig. Hon hade spåret i näsan, men vinden hade väl virvlat runt ordentligt och Kaxa hade svårt att hålla ner näsan som hon brukar göra. På något vis så höll hon ändå spåret och kom nära slutet där hon fick slutföremålet i näsan som hon vindade in i stället för att spåra sig fram till det. Jag gråter inte över detta heller utan är glad över att hon inte ger sig utan jobbar på. Det är i mina ögon det viktigaste eftersom man då har något att jobba vidare med. Värre vore om hon bara gav upp och slutade spåra. DÅ hade jag haft problem vilket jag inte tycker att jag har nu.
11/4
Sedan senast så har Kaxa hunnit gå två spår. Ett i en kohage (utan kor) som gick i en väldans fart. Det andra idag ute i skogen. Det finns visserligen inte så mycket mark att lägga spår på, men jag fick i alla fall till ett spår på ca 250 m. Det startade på mossa som efter ca 10 m övergick i vatten. Där fick Kaxa första problemet som hon löste galant. Det fortsatte på omväxlande mossa, snö och en del vatten. Det var tydligen tillräckligt svårt för att Kaxa skulle få börja jobba ordentligt med nosen. Hon spårade väldigt noggrant men fick emellanåt aningen för bråttom trots allt och fick vända tillbaka för att plocka upp det två apporter jag hade lagt i spåret.
Jag är riktigt, riktigt nöjd med hennes spårarbete idag och det känns som om jag har fått en del svar på hur vi ska gå vidare.. Med andra ord, det får inte vara för lätt för då blir Kaxa nonchalant.
Ikväll så var Kaxa och jag och tränade lite lydnad. Ja, lite och lite, det hann gå en timma lite drygt och hon var riktigt på hugget. Hoppas att det håller i sig för det kändes riktigt, riktigt bra. Hon börjar stiga i pris igen.
7/4
Jaha ja. Där ser man hur man kan missta sig. Jag som trodde att jag hade skrivit åtminstone någonting här den senaste tiden, men så var visst inte fallet. Allt har hamnat under senaste nytt. Så kan det gå när hjärnan går i stå.
I vilket fall som helst så tänkte jag plita ner några rader nu. Träningen har ju så sakteliga börjat komma igång lite mera på allvar än vad som har varit fallet tidigare i år. Fortfarande så är det rätt mycket snö kvar och så mycket spårträning går det inte att få till ännu. Jag var trots allt ute igår och lade ett spår längs med riksväg 56. Det skvallrades mig att det fanns en slänt med skapligt med barmark så jag for dit igår kväll och lade ett 150 m långt/kort spår. Tanken var att ha två apporter i spåret. En mitt på och en på slutet men jag var väl lite för ivrig för när jag kom till slutet av spåret så hade jag båda apporterna kvar i handen. Den ena fick följa med tillbaka till bilen och den andra hamnade på marken som det var tänkt.
Spåret var någorlunda enkelt. Bara "rakt på" med ett par, tre vinklar för att kolla hur Kaxa hade övervintrat. Det fick ligga ca 40 min. innan jag släppte på Kaxa på spåret. Vi åkte en bit och var ute och rastade oss i skogen medan vi väntade på att tiden skulle gå.
När jag skulle släppa på Kaxa, eller rättare sagt, när jag skulle ta ut henne ur bilen så visste hon exakt vad det var frågan om. Hur hon kunde veta det, det får jag aldrig säkert veta. Mina signaler kanske?
Normalt så tycker hon att stora bilar, typ långtradare som kommer fort och nära, är lite läskiga. När jag öppnade luckan så märkte hon inte att det kom några bilar öht. Hon skulle bara UT! Jag ville sätta på henne selen i bilen för att inte riskera att hon skulle hamna ute i körbanan. Det var inte lätt kan jag tala om. Jag fick i alla fall på henne den och satte spårlinan i halsbandet för att ta oss till spårbörjan. Det var bara att hålla i och bromsa. Hon verkade redan veta var spåret började och jag hann nätt och jämnt flytta spårlinan till selen innan hon hade börjat spåra. Hon hade redan vindat in spåret och var på väg redan innan vi var framme vid det tänkta påsläppet. Hon tog spåret åt rätt håll och jag fick hänga med bäst jag kunde för fort gick det. Inte så noggrant men det kändes inte så viktigt i sammanhanget. Så länge spårglädjen finns så går sådana småsaker att lösa.
Vinklarna tog hon enligt mitt sätt att se det, väldigt bra. Hon gjorde inga 90-gradersvinklar utan ringade utåt för att kolla av och fortsatte sedan i spåret. På slutet låg vinden lite från sidan och Kaxa gick ett par meter vid sidan av spåret och missade apporten men det är småsaker i sammanhanget. Ett par spår till så har hon lugnat ner sig och allt är som det ska. Jag är väldigt nöjd med hennes beteende efter fyra månaders spåruppehåll. Det bådar gott inför framtiden och om det är så att vi inte kommer till start före sommaren så är det ingen katastrof. Vi hinner förhoppningsvis det vi ska ändå förr eller senare. Jag har sagt det tidigare och säger det igen. Jag går inte ut på en tävling förrän jag på träning ser att vi har en chans till uppflyttning den dag vi startar.
Nu ska vi nöta vidare på lydnad, som jag känner är det vi får nöta mest med, och spåret som är riktigt kul. Der tycker både Kaxa och jag.
Om jag hinner, dvs. om husse kommer hem och tar hand om nyopererade Stella så ska jag lägga ett spår i en stenig kohage ikväll. Om det inte blir ikväll så får vi ta det imorgon.
Tidigare idag, medan Stella låg på operationsbordet så gick Kaxa och jag en långpromenad på 8 - 9 km. Det var alldeles lagom väder att gå i. Tyvärr glömde jag att sätta på henne klövjeväskorna men det får bli imorgon. Om jag kommer ihåg det. Vi ligger i träning för att kunna fjällvandra till hösten.
5/2
Ooooppppppsss.... Det här såg ju inte så bra ut. Inte uppdaterat på två månader. Nåja, jag har ju skrivit några rader på annan plats. Det kan ju tyckas vara dumt att ha flera platser att skriva på men då är det lättare för mig att hitta. Jag skulle iofs. kunna skaffa en vanlig bloggsida men är kanske lite konservativ. Det vore ju enklare att ha en "färdig" sida att jobba med men varför ska man göra det enkelt om man inte måste. Ville jag ha det enkelt så skulle jag inte skaffa mig en Boxer utan en mera följsam hund.
Då är vi ju automatiskt framme vid träningen av Kaxa. Som alla troligen har noterat så har vi ju en både kall och snörik vinter vilket inte har underlättat träningen. För vår del så har den i princip legat nere hela december och halva januari. Ett och annat litet träningspass har det blivit och det har gått förvånansvärt bra med tanke på hur lite träning det har blivit.
Mest har vi tränat kontakt i olika positioner. Framifrån när jag backar är det ju väldigt enkelt och sittande i fotposition går också bra. När vi sedan ska flytta över det till rörelse framåt så blir det genast svårare. Tydligen tycker Kaxa att det är svårt att gå när hon inte kan se var hon sätter tassarna men hon lär sig väl. Ingångar har vi också tränat och det fungera bra för det mesta bara hon får lite hjälp. Jag försöker ju få till det rätt på en gång så att vi ska slippa att rätta till det sedan. Tyvärr är det väldigt lätt gjort att belöna trots att det inte riktigt är som jag vill ha det. Jag försöker tänka mig för men faller lätt tillbaka i gamla synder.
Vad jag längtar efter väder så att det är fler som vågar sig ut och träna och jag förhoppningsvis kan få någon som kan titta och korrigera mig när det inte blir bra. Jag kan ju iofs. åka och träna för tränare men det känns inte riktigt meningsfullt när det inte går att träna hemma. Den största nackdelen med att ha Boxer är deras dåliga pälsbeklädnad. Det blir kallt om bak och mage om man ska träna mycket sittande och liggande. Men "snart är det vår" läste jag i en blogg och det vill jag ju gärna tro. Jag hoppas ju också på att den extrema kylan vi har haft ganska länge är slut nu.
Jag läste just vad jag skrev för två månader sedan och viloperiod blev det. Bara ca. en vecka efter jag hade skrivit förra inlägget så kom ju snön och sedan har det bara kommit mer och mer och..... Nu har vi väl runt en halv meter och det går knappt att ta sig fram i skogen. Den mesta träningen nu blir ju snöpulsning vilket ger både kondition och styrka och det är ju inte fel, men jag längtar efter att få plocka fram spårselen igen. Dessutom längtar jag efter att få komma igång med cykling. Till att börja med så får det väl inte bli alltför långa sträckor men Kaxa har ju bra grundkondition så det borde väl inte ta alltför lång tid innan det kan bli lite längre turer.
För närvarnade går jag och hoppas på att hon ska komma igång att löpa. Igår såg det ut som om hon hade börjat, men idag, ingenting. Hon har förändrat sitt beteende. Hon är lite låg, vill inte äta och är inte koncentrerad på vad vi håller på med oavsett vad det är. Hon brukar inte ha alltför svårt med den biten så jag hoppas att jag har rätt. Jag tänker ju kastrera henne efter detta löpet och vill gärna få det gjort före sommaren. Jag har ju en liten förhoppning om att kunna komma till start i appellklass spår och lyckas bli uppflyttade men det visar sig hur det blir. Först måste hon löpa och sedan tar det ett par månader innan kastrationen kan bli av och sedan ska det läka ordentligt så det är bara att vänta. Mycket mera kan jag inte göra för närvarande. Mera än att träna vidare så gott det går förstås.
2009
5/12
Med stadiga steg går vi mot jul och jag känner att orken tryter. Det har varit mycket på jobbet och träningslusten har blivit mindre och mindre. När jag så har tagit mig i kragen och gått ut på appellplanen för att träna lite lydnad så undrar jag varför inte lusten finns där när det är så kul att träna. Jag har en hund som ställer upp och tränar i princip hur länge som helst om jag bara engagerar mig själv. Lyckas jag bara förmedla vad jag vill och hur det ska göras så ställer hon upp och försöker. Tröttnar hon så är det hur enkelt som helst att få henne med på noterna igen. Det är bara att leka med henne i sådär 30 sekunder så är hon på G igen. Underbara hund som säkert har gett mig ett eller annat grått hår.
Samtidigt som hon är jättego så är hon ett hår av hin. Jag kan bli vansinnig på henne emellanåt samtidigt som jag försöker att komma ihåg att hon är TONÅRING! Av värsta sorten dessutom. Hon trakasserar Stella när vi är ute så jag går och önskar att Stella ska härskna till ordentligt och säga ifrån, men inte då. Det är mest inomhus hon kan gruffa lite vilket ofta kan irritera mig eftersom det i mina ögon inte finns någon anledning.
Hursomhelst så var jag på klubben och tränade idag efter skogspromenaden. Vi började på altanen med sitt och ligg. Det börjar gå riktigt bra, eller i alla fall bättre och bättre. Själva läggandet och sättandet är inga bekymmer utan det som kan vara lite klurigt är att få henne att sätta sig exakt där hon är när jag ger kommandot. Hon vill gärna vända upp mot mig innan hon lägger eller sätter sig, men det är väl bara att nöta vidare.
Nere på planen så är det ingångar, fotgående, starter, grundposition och apportering som för närvarande prioriteras. Ingen av delarna har egentligen kommit längre än till inlärningsstadiet men allt går bättre och bättre och idag gick apporteringen riktigt skapligt. Vi tränar gripande, fasthållande, och avlämnande var för sig ännu så länge. Idag testade jag med att sätta ihop alltihop och det gick över förväntan. Jag lade ut vår träningsapport ett par meter bort och Kaxa hämtade med bra fart, bra gripande och bra avlämning som ännu så länge sker nos mot näsa. Jag är ännu så länge jättenöjd med det. Allt får ta den tid det tar, huvudsaken är att det blir bra på slutet men det har vi inte sett ännu även om jag tror på ett bra resultat.
Imorgon blir det spår igen. Sedan får vi se hur mycket det blir gjort före jul. Själv kan jag tänka mig att lägga in en viloperiod på 3-4 veckor, men känner jag Kaxa rätt så har vi nog olika åsikter om det.
29/11
Sedan sist så har ju vädret varit rätt skapligt att träna hund i. Visserligen har det kommit en hel del regn, men för ovanlighetens skull så verkar det mesta ha kommit ner nattetid. Det är ju fruktansvärt blött i skogarna så man får ta omvägar på många ställen. Jag har inte vågat gå min favoritrunda runt Helgonmossen på grund av allt vatten. På de blötaste ställena ligger ju spänger men de är så hala så på dem vågar jag inte gå. Hundarna klarar det galant, men de har ju fyra ben att gå på vilket är en viss skillnad.
Vi har varit ute och spårat en del och det är ömsom vin, ömsom vatten men det är väl det som gör träningen spännande. Det sätter ju också mig på prov när det gäller att lösa de problem som dyker upp. Lilla damen behöver några spår till för att bli säker. Ena gången så går spåren som på räls medan apporterna blir kvar i skogen (om inte jag tar upp dem). Andra gången så tråcklar hon sig fram i spåren med mindre eller större utsvävningar men lyckas få med sig apporterna. Så finns också de gånger när ALLT fungerar och det är de gångerna som gör att det är så himla kul att fortsätta att klura vidare på hur man ska lösa problemen.
En kolossal fart har hon i skogen och tar inte illa vid sig av att jag hänger i linan och det är ju bra eftersom jag då får lite draghjälp. Det är väl egentligen farten som är bekymret egentligen eftersom det är den som gör att hon springer förbi apporterna eller tappar spåret emellanåt. Jag låter henne vara till en stor del eftersom jag tror att hon måste få göra sina egna erfarenheter och lära sig av dem. Hon har lärt sig en hel del redan och får hon göra misstagen några gånger och själv reda ut dem så tror jag att resultatet kommer att bli riktigt bra. Arbetslust har hon så det räcker och blir över.
Även i lydnaden är hon arbetsvillig och det känns riktigt skönt. Skulle hon någon gång tappa geisten så är det inte svårt att få igång henne igen. Ännu så länge har vi inte gått ifrån lydnadsplanen utan att hon har varit villig att jobba mera och det känns väldigt bra. Hon är ju en helt annan typ än vad Stella var när jag tränade lydnad regelbundet med henne. Trots allt så har vi ännu inte sett hur det kommer att fungera när det kommer till tävling men det är ännu så länge en helt annan historia.
Magen ser riktigt bra ut nu, men jag fortsätter att hålla lite diet på henne så att magen får stabilisera sig ordentligt. Sedan hoppas jag att det dröjer innan det blir någon ny vända. Hon har ökat lite i vikt också och ser inte lika tunn ut längre. Det är bara att hoppas att det håller i sig.
För ett par dagar sedan tog jag Kaxa med ner på stan för att träna att "gå fint" och inte bry sig om vad som händer runtomkring henne. Till att börja med så var det som det ofta brukar vara, Hon snodde, hoppade och for så det var bara att hålla i. Tanken var att belöna det beteende jag vill ha (som alltid) och det fungerade den här gången också. Hon gick till slut så fint vid min sida och tittade på mig som om vi hade varit på en lydnadsplan. Jag tyckte att jag hade tagit med mig rejält med godis men blev tvungen att slinka in på Zoo och fylla på fickan. Det är så kul när man kan gå med sin lilla vildbasare och bara belöna hela tiden. Vid sådana tillfällen känner man att det finns hopp om att kanske en dag kunna gå och bara belöna någon gång ibland.
13/11
Sedan sist så har Kaxa haft nässelfeber två gånger. Den andra gången kom så snart den första hade lagt sig. Nässelfeber är ju en sak som man oftast aldrig får veta vad som är orsaken. Man kan ev. bara gissa. I Kaxas fall så finns en gissning på att det är en av skogarna jag brukar hålla till i. Detta eftersom jag vid båda tillfällena hade varit i samma skog med hundarna. Det var i vilket fall som helst ingen trevlig upplevelse. Benen, hela underdelen, undersidan av halsen, öronen och ögonlocken var buliga och svullna. Öronen var snudd på en cm tjocka. Tack och lov så verkade det inte klia speciellt mycket och inte heller allmäntillståndet var särskilt påverkat. Lite trött var hon men inte mera. Hon fick ett par stötdoser Cortison och då gick svullnaden ner. Nu har vi hållit oss borta från den skogen och tänker så göra ett tag så får vi se vad som händer när vi kommer dit nästa gång.
Kaxa har också varit väldigt lös i magen men utan att ha diarré och det är man ju tacksam för. Hur kul är det att springa och släppa ut en hund flera gånger under natten? Det har i stort sett lagt sig nu men jag kommer att vara lite försiktig med maten ett tag till så att magen får återhämta sig. Lite mindre mat och flera portioner och så lite välkokt ris iblandat så ska det förhoppningsvis bli bra.
När det gäller träningen så ligger vi lite lågt. Tränar gör vi men inte lika intensivt som vi gjorde när det var lite bättre väder. Blir det så kallt så att det inte går att träna hund utan handskar så lägger vi ner träningen. I så fall får jag göra att allvarligt försök att hitta på ett sätt att kunna träna inomhus.
Det fungera så dåligt att träna när det står en avundsjuk hund och piper för att hon inte får vara med. Som om hon tycker det är så kul att träna. Det tyckte hon i varje fall inte tidigare.
Ännu så länge kan man träna spår åtminstone. Där är det helt OK att ha handskar på sig. Det är ju också en bra sysselsättning för en hundhjärna. Blir det bara någorlunda väder så ska det bli spår på söndag. Imorgon ska jag försöka få till lite lydnadsträning. Någonting ska det väl kunna bli även om jag undviker läggande när underlaget är blött och kallt. Det blir inte några bra lägganden under sådana förhållanden men det finns ju annat att träna på.
30/10
Alla som har levt eller haft lite närmare kontakt med en Boxer har förmodligen insett att det är ett liv som inte liknar något annat liv. Bortsett från Boxerslime, repiga parkettgolv osv. så innebär det att bli omkullsprungen i skogen eller att stå med hjärtat i halsgropen + lite till som jag inte tänker ta upp just nu.
Det senare har jag gjort många gånger och inte minst idag. Ja, först fann jag mig plötsligt sittande på en tuva mossa utan att jag riktigt hann fatta vad som hänt, men eftersom jag hade två Boxrar med mig i skogen och jag tyckte mig skymta ett gult streck som for förbi så förstod jag. Det var "självklart" Kaxa som slog undan benen på mig. Bara en stund senare var det nära igen. Jag stod precis i begrepp att kliva över en omkullfallen trädstam när hon kom farande igen. Denna gången var det dock hon som tog smällen. Ett brak rätt in i trädstammen i samband med att hon hoppade över. Samtidigt knäckte hon resten av två grenar som gått av och stack rätt upp. Jag kände hjärtat när det var uppe i halsen och vände. Detta kan aldrig gå väl hann jag tänka, men när jag kollade henne så fanns det inte ett spår av skada på henne. Vi tränade sedan lydnad i 45 minuter utan att jag märkte något av smällen. Det visar sig när hon har varit stilla ett tag om det finns någon stelhet.
Lydnadsträningen gick väldigt bra med tanke på att jag inte alls kände för att träna när vi startade. Ligg- stanna kvar, sitt- stanna kvar, fritt följ och apportering, allt på "nybörjarnivå" var vad vi ägnade oss åt. Jag är riktigt nöjd med hur Kaxa ställer upp på träningen. Ibland får jag påminna henne om vad vi håller på med och hon köper det även om hon får ett eller annat återfall.
Det finns ju vissa önskningar om att tillföra en del till Boxern. En del borde vara åtminstone LITE självbevarelsedrift för det är Boxern i total avsaknad av.
20/10
Idag har Kaxa varit med på älgjakt. Hon var med och gick i drevkedjan tillsammans med mig och några till. Om vi gjorde så stor nytta vet jag inte, men lite motion fick vi i varje fall. Åtminstone jag var svettig men knappast trött. Jag är inte säker på om Kaxa tyckte att det var mycket till motion men hon fick i alla fall dra mig där det var uppför.
Efter det så var det full fart hemåt för att hoppa in i duschen eftersom jag luktade brandrök efter korv- och hamburgergrillningen och vi skulle vidare till Strömsholm med Stella för att kolla hennes öga som för övrigt var i stort sett OK.
Efter den mellanlandningen, som blev rätt mycket längre än vad jag trodde den skulle bli, så åkte vi vidare för att få lite hjälp med lydnadsträningen som jag alltid tycker att vi kört fast i men som av någon outgrundlig anledning visar sig ofta fungera mkt bättre än vad jag hade en aning om bara jag får lite hjälp att plocka fram kunskaperna. Idag var det sitt och ligg + stanna kvar som tränades och dessutom apportering. Allt gick hur smidigt som helst så nu ska vi träna vidare ett tag och hoppas att det går framåt till nästa träningstillfälle.
19/10
En dryg vecka har gått sedan senast jag skrev något här. Inte mycket har hänt eftersom jag har varit rätt så oinspirerad även den senaste veckan. Ett par lydnadspass har det blivit som har gått hyfsat. Jag känner ändå att jag har kört fast. IGEN! Men det är väl bara att bryta ihop och komma igen.
En rejäl diarré hade Kaxa i förra veckan. Det stod som en fontän ur henne. Det jag har kunnat komma fram till är att hon stoppar i sig en massa "skit" som hon hittar i skogen och som magen protesterar emot. Det blev Pro - Kolin och ris i ett par dagar och så var hon fit for fight igen. Ett spår på 500 m i söndags 1½ tim. gammalt gick bra. Ändå tror jag att det var i jobbigaste laget eftersom hon prioriterade spåret framför apporterna vilket inte brukar hända. Dvs. hon tog två av fyra men hon brukar ta alla så nästa spår får nog bli 2 - 3 korta spår.
Jag håller nu på att försöka få lite hull på Kaxas magra kropp som f.n. bara består av skinn, ben och muskler. På inrådan av en person kunnig i utfodring så ska vi ta det lite lugnare med träning under en period så att kroppen får gå ner i varv och kan tillgodogöra sig maten. I varje fall är det förhoppningen. Hon har faktiskt, peppar, peppar, ätit väldigt bra i några dagar nu och jag håller tummarna för att det ska fortsätta så. Jag sk börja ge henne en något energifattigare variant av fodret hon äter eftersom misstanken finns att det foder hon får nu är i kraftigaste laget vilket gör att magen inte fungerar som den ska. Jag ska försöka återkomma till det om ett tag.
Imorgon ska vi åka och få lite hjälp med träningen och förhoppningsvis få träningsgnistan tillbaka. På förmiddagen ska Kaxa få vara med och jaga älg. Jag ska gå i drevet när det är jakt på skolans mark och då tyckte jag att det kunde passa bra att motionera Kaxa samtidigt. Jag är lite bekymrad över att jag har lagt min kompass på ett så bra ställe så att jag inte hittar den, men jag tror att det ska kunna gå bra ändå. Jag kom på att jag nog måste fixa fram kläder tills imorgon om jag ska hinna i tid till jobbet. En något kortare morgonrunda kanske jag kan kosta på mig.
10/10
Den 4/10 Gjorde Kaxa sitt MH endast 13 mån ung. Några moment kunde ha varit bättre men med tanke på hennes låga ålder så kommer hon säkerligen att mogna till en hel del och när det är dags för korning, eller MT som det väl egentligen heter, så visar det sig vad som hänt. Skottet satt i ruta 1 och det är jag glad för.
Den 5/10 lades hon på röntgenbordet för att få sina leder röntgade och igår, den 9/10 kom svaret. Lite pirrigt även om plåtarna såg bra ut. HD A, knä UA, vilket är det som måste röntgas. Sen tog jag armbågarna också och det var 0. Ryggen röntgades också men skickades ingenstans eftersom man ännu inte läser och registrerar Spondylos. Den plåten såg också jättefin ut och det känns skönt.
I veckan har vi tränat lite lydnad. Jag har inte riktigt känt mig i form. Jag lade också ut ett spår på ca 400m med ett spårtappt, två 90-graders vinklar, en massa böjar och två apporter. De två, eller tre gånger hon gick av spåret lät jag henne gå för att kolla vad hon gjorde. Svar: hon gick tillbaka till spåret och fixade allt jättebra.
Efter att jag hade fått veta resultatet av röntgen så provade vi att cykla en liten sväng. Kaxa har fått en promenad tidigare bredvid cykeln och vi började med det denna gången också. Eftersom hon tyckte att det var helt OK så satte jag mig på cykeln och tog oss en 2 km cykeltur. Det ska bli fler om vädret håller i sig och till våren blir det cykelträning på allvar.
27/9
Under veckan som gått så har det blivit hyfsat mycket träning. Söndag, måndag, tisdag, fredag har vi tränat lydnad och det känns som om vi är på rätt väg nu. Vissa dagar har jag visserligen lust att ge upp allt vad träning heter men så rätt vad det är så tar vi ett par kliv framåt och då är det roligt igen. Det är lätt att glömma att Kaxa bara är dryga året ännu så länge.
Spårat har vi också gjort men mitt minne sviker mig lite eftersom jag inte minns om vi var ute och spårade i början av veckan eller inte. Föresatsen att skriva träningsdagbok håller inte riktigt som jag hade tänkt.
Fredag och söndag har vi i varje fall spårat. Kaxa spårar bra men har alldeles för bråttom. Jag gör vad jag kan för att hålla igen men måste erkänna att det är sällan jag lyckas riktigt som jag hade tänkt mig. Pinnarna brukar hon ändå hitta men idag gick det åt helsike för fort så idag sprang hon över en pinne. Ingen större katastrof egentligen. Får hon bara mera rutin och jag lär mig att hålla i så löser det sig nog. Jag får nog börja jobba på att få ner henne i en lite lugnare sinnesstämning innan vi går ut på spåren. Ju längre hon får hålla på att springa som hon gör, desto svårare blir det ju att få ordning på problemet.
Blir hon mera spårsäker så gör det ju ingenting om det går fort, men ännu så länge så känns det som om det vore på sin plats att ta det lite lugnare. Jag får klura på det.
19/9
Ännu en vecka har gått och jag frågar mig samma sak som jag gör varje vecka: Vart tog veckan vägen. Jag ska inte bli filosofisk för då snor jag in mig så att jag blir mer eller mindre galen och nästan färdig för hispan. Jag ägnar mig åt hundträning istället som iofs. också ibland tenderar till att driva mig en bit närmare nämnda plats.
Inte för att Kaxa på något sätt är svår att träna utan mera att jag har svårt att förklara för henne så att hon förstår hur jag vill att hon ska göra. Hon gör för det mesta allting väldigt gärna.
I måndags var jag på klubben och tränade. Egentligen blir det inte så mycket annat tränat när det är allmänträning än att hon ska koncentrera sig på mig men det kan vara mycket nog och är väldigt viktig träning.
I tisdags var vi ute och plockade Lingon. Dvs. att jag plockade Lingon och hundarna plockade Blåbär de stunder de inte for fram som galningar i skogen. Som tur är så håller de sig i min närhet och det är väldigt skönt att inte hela tiden behöva kolla var de är någonstans. Fyra liter Lingon hade jag med mig hem. Jag har lite kvar i frysen och med tanke på hur lite Lingon vi äter så klarar vi nog vintern.
Onsdagen är ett svart hål så det var nog en skogspromenad. De är så vanliga så det är lite som att borsta tänderna. Det blir mer eller mindre ett måste för att må bra.
Torsdagen lade jag ett spår innan vi tog en liten sväng i skogen. Tanken ned spåret var att få Kaxa att gå med nosen i spårkärnan och inte fara runt som ett torrt skinn som hon ibland har lätt att göra. Jag lade bara spårpinnar i spåret och hennes blåa ko som slut. Den blåa ko som jag tidigare kallade åsna!
Spåret började bra. Fort gick det men vad jag kunde se så var hon i spåret mesta tiden och med nosen i backen. Vid ett par tillfällen höll jag emot när nosen var för högt uppe och då satte hon ner den så att vi kunde gå vidare.
Att spårpinnar skulle vara mindre intressanta än andra prylar var helt fel. Spårpinnar är PRECIS lika värdefulla som andra prylar, så de så. Hon var inte alls intresserad av att byta dem mot godis. Mera att jobba på. Kossan hade jag lagt lite skymd av en sten men Kaxa hade inga bekymmer med att hitta den. Det finns väl mycket god doft i den. Å andra sidan har hon en mycket väl fungerande nos trots att den är trubbig. Summan av den träningen är, tycker jag, att jag lyckades bra med det jag hade planerat och det känns väldigt bra.
Fredag blev en skogspromenad utan Stella. Jag tog Kaxa och satte henne i Springern bredvid cykeln för att börja träna för att ev. börja cykla lite smått före vintern. När vi gett oss iväg så tog det inte lång stund förrän Stella hade övertygat husse om att det var väldigt synd om henne som inte fick följa med. Resten kanske ni kan gissa.
Kaxas promenad bredvid cykeln var lite läskig första biten, men sedan insåg hon att det inte var så farligt. När vi kom hem så var ju Stella borta så då åkte vi till skogen ensamma. Kaxa var först väldigt fundersam när hon inte såg Stella. När hon väl begrep att hon inte var med så slutade hon att kolla efter henne.
Idag, lördag, var det marknad i stan visade det sig när jag kom dit. Det hade jag lyckats missa totalt. Jag hade hundarna med mig för jag hade tänkt att bara ta en vända på stan med dem. Det händer inte så ofta numera. Det blev rejält med miljöträning. Det svåraste för Kaxa är att hon inte får hälsa på alla hon ser. Sen är det ju vissa som absolut ska hälsa trots att jag talar om att hon hoppar. Det gör ingenting säger många men menar det inte riktigt utan försöker få henne att låta bli. Helst hade jag ju sett att hon inte hade hälsat öht. och visst kan man säga ifrån, men det är lite viktigt att hon får hälsa på främmande människor också. Lite passivitetsträning passade vi på att ha också, och den fungerade över förväntan.
Framåt sen eftermiddag så drog hundarna och jag iväg och gick runt Helgonmossen. En promenad på gissningsvis 6 - 7 km på stenig, knölig och bitvis rätt blöt stig. Dvs att den går jag på. Hundarna far som skållade råttor i skogen. Brottas gör de och ofta sker det precis framför mina fötter. Jag försöker att vänligt tala om för dem att de ska flytta på sig men det faller inte ofta i god jord vilket får till följd att jag så småningom med några mindre väl valda ord ber dem att fara och flyga. Inte förrän då inser de att jag faktiskt menar allvar. Undra varför jag inte gör klart för dem detta i början av promenaden. Å andra sidan skulle de nog hinna glömma.
Väl hemkomna tyckte jag att de, med tanke på var de brukar bada när vi är ute, behövde ett bad, eller snarare dusch, och så blev det. Efter det var det min tur och den var i det läget välbehövlig.
Klockan är inte så mycket, med mina mått mätt, men jag tror att jag ska försöka komma i säng i tid i kväll. Det försöker jag nästan varje kväll, men det är sällan det lyckas, men ikväll så.....
13/9
Sedan sist så har vi, Kaxa och jag, hunnit med ett par träningspass. Jag har försökt att analysera hur det egentligen har gått och resultatet är väl: sådär. På plussidan är helt klart träningsvilligheten. På minussidan är väl jag själv.
När nu äntligen förlöp, löpning, skendräktighet och valpning är nästan över så börjar Kaxa bli sig lik igen. Inte för att perioden som sådan har varit så våldsam egentligen, men nog har det påverkat Kaxa. Lite låg. Lite osäker. Emellanåt mera okoncentrerad än normalt. Säkert något mera som jag missar, men alla små saker tillsammans blir ganska mycket.
Spåret igår gick väl mer eller mindre i 180 trots att jag försökte bromsa henne. Lydnadsträningen gick rätt så bra, men det har varit bättre. Träningsvilligheten var det inget fel på, däremot koncentrationen.
Idag provade vi ett spår igen. Jag hade bestämt mig för att hålla igen henne så att näsan skulle ha en chans att hinna med benen. Tanken var ju god men resultatet var inte lika gott. Första delen av spåret gick i stort sett bra men sedan tappade hon spåret en bit och kom på det på slutet. Jag blir ju lite osäker på vad som är rätt att göra men tänker att jag egentligen inte ska veta var spåret går och måste följa hunden när hon spårar. Hursomhelst så hittade hon slutet men missade andra föremålet.
Jag lät Stella frispåra efter Kaxa vilket hon inte brukar ha några problem med men det visade sig att även hon missade mittersta delen av spåret. Lite fundersam blir jag ju över varför, men jag kommer aldrig att få veta så det är bara att träna på.
Belöningarna i spåret ska ju ha så mycket värde så att hunden tycker att det är värt att spåra för att få dem. Hanskar, mjukisdjur, kampleksaker o dyl. har så mycket värde för Kaxa så att det nästan blir lite jobbigt i spåret. Vanliga spårpinnar är inte riktigt lika värdefulla, men med ett snöre i så är de också helt klart intressanta. Jag får fundera på om jag ska strunta i andra föremål än pinnar i spåret och bara ha mjukisdjur och liknande som slutföremål. Jag kan ju också prova att få till lite bättre byten vid sidan av spårningen. Det tål att tänka på.
Vi åkte till klubben på hemvägen för att träna lite lydnad. Det jag har tänkt prioritera ett tag framöver är bakdelskontrollen så att den fungerar även utan platta och det har rätt snabbt blivit bättre. Sedan är det sättande och läggande i rörelse och det går också framåt. Hon har lite svårt när hon är i en annan position än framför mig men får vi bara jobba med det ett tag så blir det nog bra till slut. Kvar i position ligg och sitt ska också tränas. Hon vill gärna följa efter om jag går för långt bort så jag får komma ihåg att ta det i lite långsam takt. Det blir ju ändå bara tok om jag försöker forcera fram ett resultat.
Jag måste också få till positionen vid sidan men eftersom vi inte har tränat det så mycket ännu så har det ju sin förklaring att det inte fungerar så bra ännu.
Jag provade lilla stegen idag men där måste jag nog få lite råd och tips av någon som har mera erfarenhet än vad jag har. Kaxa har lite bråttom och då blir det fel. Vi behöver ju inte ha så bråttom att lära in den för det är ju ett tag kvar innan den kommer på tävling. Det finns annat som är mera aktuellt.
När vi höll på att träna så kom det ett par andra hundar med förare och Kaxa blev riktigt upprörd. Skall, pip och gnäll från henne. Som tur var så brydde sig de andra hundarna inte om henne så jag jobbade för att få henne på andra tankar och det tog inte så lång stund förrän hon var med mig i träningen och släppte de andra hundarna med förare. Det känns som om det är rätt sätt att jobba istället för att bråka med henne. Jag tänker som så att det ju måste fungera på träning om det så småningom ska kunna fungera på tävling.
När jag tänker på att Stella bara var två månader äldre än vad Kaxa är nu, ja faktiskt inte ens det, när jag ställde upp på tävling i lydnadsklass l första gången så blir jag lite fundersam. Jag har ju jobbat mycket mer målmedvetet för tävling med Kaxa än vad jag gjorde med Stella och ändå är vi långt ifrån en start i en lydnadsklass. Att resultatet inte var det allra bästa behöver vi ju inte orda så mycket om. Jag tror ändå att jag i det stora hela har kommit längre med Kaxa än vad jag hade gjort med Stella om jag jämför. Jag har ju jobbat mera långsiktigt med Kaxa. Jag ska försöka komma ihåg dessa funderingar om något år eller så. Det är väl först då det visar sig om det är någon skillnad.
9/9
I söndags var vi i skogen och spårade ihop med spårgänget. Kaxa fick ett spår på drygt 200 m med två spårtappt och en vinkel. Det jag kan konstatera är att jag inte får göra några långa transportsträckor i spåren utan det måste hända saker hela tiden. Gör det inte det så går benen till slut så fort så varken Kaxa eller jag hinner med. Egentligen är det väl så att jag måste hålla igen henne så att hon hinner sortera dofterna så att vi hamnar där vi ska. Som jag nog har skrivit tidigare så är det inte intresset det är fel på, det är koncentrationen, men det kommer. Jag är inte ett dugg orolig. Det största bekymret är nog att jag inte riktigt har lärt mig att följa Kaxa som har lite mera bråttom än vad Stella har. Jag får försöka koncentrera mig jag också.
I måndags, när jag tog ut Kaxa ur hundgården på lunchen för att rasta henne, så hade hon världens diarré! Det sprutade rakt ut och var tunt som vatten. Eftersom hon höll på att krysta i flera omgångar efter det så tolkade jag det som förstoppning och blev jätteorolig för att hon skulle ha fått i sig något som fastnat på vägen ut. Samtal till vet.kliniken för att få råd.
När jag sedan hade släppt in henne i hundhuset så gick jag och kollade hundgården för att se om hon hade gjort ifrån sig någonting där. Då konstaterade jag att det var inte förstoppning, det var diarré och kräkningar. Antagligen hade hon fått i sig något som magen reagerade så kraftigt på. Eftersom allmäntillståndet inte var påverkat så bedömde jag att hon egentligen inte var sjuk.
Det fick bli risdiet för att magen skulle få ta igen sig. Nu efter två dagar utan träning så håller hon på att gå i taket. Jag har inte velat/kunnat träna eftersom jag inte vill stoppa i henne en massa träningsgodis när magen inte är OK. Ikväll fick hon torrfoder iblandat i riset och hon var vrålhungrig. Är magen OK imorgon så får vi ta ett litet kort träningspass.
4/9
Jag fick se att jag har glömt att skriva lite om träningen hos Maria i måndags. Det blev en väldigt bra träning tycker jag. Kaxa var i stort sett sig lik som hon var innan löpperioden började påverka henne. Hon var riktigt alert och med på noterna i stort sett hela tiden. Ett sådant träningspass blir ju ganska intensivt med först genomgång av det vi har tränat för att kolla hur det ser ut. Därefter blir det ju dags att börja titta på nya saker att träna på. Det kanske är fel väg att gå egentligen. Kanske är det läge att börja med nya saker innan hunden är trött och ta det som hon känner igen och kan ganska bra på slutet. Måste försöka komma ihåg det nästa gång jag ska träna med instruktör.
I tisdags firade vi Kaxas 1: årsdag med att gå spår. Jag hade köpt en blå åsna som jag lade i slutet på hennes spår. Spåret var ca 250 m långt och började med en transportsträcka på ca 100 m. Detta för att se hur hon hanterade en såpass lång sträcka utan något annat innehåll än ett i stort sett rakt spår. Det började bra och gick sedan fortare och fortare. När hon kom fram till spårtapptet så tappade hon verkligen spåret. Det försökte hon lösa med benen istället för med näsan. Jag fick kalla in henne till mig och lugna ner henne och sedan sätta henne på spåret igen. Då kopplade hon på nosen och löste uppgiften riktigt bra. Vid nästa spårtappt kom hon lite vid sidan av spåret och fick vinkeln mer eller mindre gratis. Så kan det bli ibland. Slutet av spåret gick galant och hon hittade åsnan som hon blev riktigt förtjust i på en gång. Hon fick bära den till bilen. Hon hade helst velat behålla den men eftersom jag är rätt säker p att den då hade mist likheten med en åsna så lockade jag henne att släppa den och smugglade sedan undan den. Den kan ju få ligga på flera spårslut.
Igår blev jag riktigt imponerad av henne när jag höll på att fixa lite lunch åt mig. Hon kom och tiggde ost och då tänkte jag att det kan hon ju få men hon kan ju få jobba för den så jag tränade lite sitt och ligg. Vi hade just börjat när husse klev in genom dörren. Det ryckte i henne eftersom hon ville springa iväg och hälsa men hon valde, helt utan påverkan av mig, att vara kvar och träna. Det kändes otroligt bra! Jag tyckte det var ett kvitto på att jag/vi har tränat rätt.
På kvällen, efter skogspromenaden, åkte jag och tränade lite lydnad och det börjar känns riktigt bra. Ingenting är ju klart ännu men det går framåt riktigt bra och det jag gläder mig mest åt är träningsvilligheten och attityden. Det känns helt klart som om vi är på rätt väg även om målet är en bra bit längre fram.
26/8
Ikväll var vi ute i skogen en sväng och sprang naturligtvis på Kalle Kantarell. Han yrar ju omkring lite överallt för närvarande. Jag tog med honom hem trots att jag inte skulle. Kan liksom inte låta bli.
Innan vi gick ut så lade jag ett 300m långt spår som inte innehöll så väldigt mycket. Lite böjar runt träd och buskar. En avgång från en stig, en 90 graders vinkel och tre apporter bestående av en elefant, ett kampskinn och en slutpinne i snöre. Liggtid på spåret 1 tim och vädret var duggregn och 15 grader varmt.
Jag hade märkt upp spåret ganska, för att inte säga väldigt, tätt för att ha stenkoll på hur Kaxa spårade. Så här efteråt så kan jag säga att det var ingen bra ide när jag inte hade någon som gick efter och plockade nypor. Efter tre nypor hade jag tappat både lina och hund och fick springa efter för att komma ifatt. Det gick dock inte många meter förrän Kaxa var så långt borta så att jag blev tvungen att kalla in henne. Spårningen var det i alla fall inget fel på mera än att det gick mycket fortare än vad jag är van vid.
Men för att ta det från början så släppte jag på Kaxa på spåret, som hon för övrigt letade upp själv, och så bar det iväg. Efter diverse malörer så hittade jag första apporten. Kaxa hade aningen för bråttom för att hinna notera den. Det kändes som om jag knappt hade hunnit stoppa ner elefanten förrän vi var framme vid kampskinnet och det sprang hon definitivt inte över. Det högg hon och sedan hade vi en rejäl kamplek. Hon bytte dock snällt ut det mot lite korv och köttbullar och sedan körde vi en repris innan vi fortsatte.
Hon spårade vidare och hade snart greppat slutpinnen . Det kändes som en linlängd trots att jag är rätt säker på att det var rätt nära 100m. Det kändes riktigt bra att spårningen fungerade så bra efter att det av olika anledningar strulade till sig i söndags. Inte för att jag trodde något annat, men man är ju ändå lite fundersam när det handlar om en ung hund.
Får jag sedan till lydnaden, vilket jag egentligen inte tvivlar på även om det tar tid, som i sin tur beror till största delen på mig, så ska vi nog fixa både appell och lägre till sommaren.
23/8
Hoppsan! Jag hade faktiskt ingen aning om att det var så längesedan jag skrev något om Kaxa. Det finns ju hur mycket som helst att skriva om när det gäller henne så jag får väl försöka sortera ut det som är "viktigast".
Sedan jag skrev senast så har vi ju varit på Boxerläger, campingsemester, kennelläger och Boxer - SM. Allt inom loppet av en månad så Kaxa har rest en hel del i sommar.
På Boxerlägret ägnade vi oss åt spårning och Kaxa fick en hel del nya erfarenheter. Med tanke på allt resande så har jag inte hunnit testa det så mycket på hemmaplan men det ska bli. Idag var jag ute med spårgruppen för första gången på länge. Kaxas intresse för att spåra har inte avtagit, men det tar nog ett par spårtillfällen innan hon har tid att koncentrera sig på vad hon håller på med.
Campingsemestern var jag lite nyfiken på hur den skulle avlöpa. Två hundar i tältet, varav den ena, Stella, inte är så intresserad av att ligga alltför nära Kaxa skulle ju ha kunnat bli lite konfliktfyllt men husse löste det. Han lade helt enkelt vår luftmadrass i mitten av tältet och en hund på varje sida. Funkade jättebra. Att man sedan vaknade med ett par hundtassar i ansiktet emellanåt gick ju att leva med. Ett hundhuvud på kudden ficka man ju också stå ut med. Till och med rätt så mysigt.
Vi campade i Skåne några kilometer söder om Åhus alldeles vid Helge Å. Riktigt trevlig camping av lagom storlek. Vi var ute på lite sightseeing, bl.a. var vi och tittade på Skånes enda vattenfall. Vi tog också en promenad till Yngsjö havsbad där det finns ett hundbad. Tyvärr så blåste det rätt så rejält och Hanöbukten är ju inte direkt känd för sitt varma vatten. Den dagen vi var där så tror jag inte att det kan ha varit varmare än 15 grader. I varje fall så kändes mina fötter rejält avkylda efter att jag hade stått i vattnet en stund medan jag försökte få Kaxa att doppa mera än tassarna. Någon badnymf är hon inte av födsel kan jag klart konstatera. Men hon lär sig väl hoppas jag. Med lite bättre badväder nästa sommar så ska det nog gå att fixa till.
Kennellägret ägnade vi åt att prova på sök. Inte för att jag i dagsläget har några planer på att någonsin tävla i sök, men prova kan man ju göra. Av någon anledning så har Kaxa lite svårt att ta kontakt med främmande människor när jag inte finns i närheten så det ligger högt på prioriteringslistan att jobba med. Annars är hon inte sen att ta kontakt ganska rejält.
På Boxer -SM ställdes hon ut i valpklass 9-12 mån och blev Reserv. Det var inte så många valpar i den åldersklassen som ställdes så det känns inte som om det är så mycket att yvas över. Kaxas syster Ida hamnade efter oss i klassen.
Dagen därpå ställdes hon ut i juniorklass och fick en slät 1:a medan syster Ida blev placerad som 4:a med Hp. Då hade hon uppfödaren i snöret. Det gör ju lite skillnad med någon som klarar att visa hund på ett bra sätt. Därmed inte sagt att Kaxa hade fått en bättre placering med en bättre handler. Det var heller inte därför jag köpte henne vilket inte hindrar att det är kul att ha en snygg hund som går bra på utställning.
Jag har tagit tag i lydnadsträningen igen och det går riktigt, riktigt bra om jag får säga det själv, och vem ska hindra mig? Det jag är mest nöjd med är attityden. Hon är med hela tiden (utom någon gång då och då när hon tror att jag har tappat godis i gräset) och verkligen försöker. Hon är ju tränad operant till största delen och har lärt sig vad ordet FEL betyder. När hon hör det så är hon genast med och provar ett annat beteende. Jättekul tycker jag.
Ikväll när vi tränade så fick jag till några riktigt snygga läggande. Baklängesmarsch är lite okoncentrerad emellanåt. Hon har inte riktigt tid att vänta på att vi ska vända och gå framåt utan går lite på tvären emellanåt. Ja, det finns mycket att jobba med, men så länge hon har den attityd hon har nu så bör det inte vara så bekymmersamt. Tävling står inte i agendan förrän nästa år. Däremot så står MH i agendan. 4:e okt. är det planerat att vi åker till V:a Frölunda för att göra MH tillsammans med syskonen. Det ska bli riktigt spännande om min uppfattning om Kaxa stämmer med beskrivningen.
8/7
I måndags var vi en runda i skogen på fm. På kvällen åkte vi upp till klubben på allmänträningen för att träna med störning. Just när vi kom så var det platsliggning.
Det har jag ju inte börjat med som moment ännu. Däremot har vi ju tränat ligg med omvänt lockande så jag lade Kaxa en bit ifrån de andra och passade på att träna. Hon klarade att ligga runt en minut medan jag befann mig framför henne på ett avstånd mellan ½ -1½ m och jobbade med omvänt lockande. Det fanns inte en tendens till att hon skulle resa sig. Duktig tjej!
Jag har inte tänkt lägga henne plats förrän hon klarar att ligga lugnt på mkt kort avstånd och sedan därifrån öka i den takt hon klarar av. Att börja platsliggning så tidigt så att det bara blir bråk och korrigerande känns inte rätt. Mitt sätt att tänka är att hunden ska lyckas hela tiden och därmed känna sig trygg i det jag utsätter henne för.
Vi fortsatte sedan med kontaktövningar, men idag fanns det annat som var intressantare så jag lade in henne i bilen och tog en fika. Efter det tog jag ut henne igen och då var det lite lugnare på planen så då gick det bättre.
Jag passade på att be om hjälp för att prova lit budföring, eller snarare att ta kontakt med figurant på lite avstånd. Men se det ville Kaxa inte alls. Usch, det var jätteläskigt! Något skumt måste det vara när någon lockar på mig verkade hon tycka. Att gå fram när matte är med är helt OK, men inte ensam så det får vi jobba med. Det kommer att stå på önskelistan på Boxerlägret.
Igår, tisdag, var vi uppe igen och tränade. Kontakten går bättre och bättre. Baklänges marsch går bättre och bättre. Samarbetsövningarna går bättre och bättre. Apporteringen går också bättre och bättre. Det känns så otroligt bra efter den långa tid när Kaxa har varit i sin egen värld en stor del av tiden. Jag hoppas verkligen att det är korken som har gått ur flaskan nu så att vi kommer framåt i träningen. Det skulle kännas väldigt bra.
Som jag har skrivit tidigare så har jag inga ambitioner att tävla förrän vi skriver 2010 så jag känner inte att jag har bråttom, men jag vill ju att det ska gå framåt. Tanken är ju att vi ska ha hunnit lite längre än till appellklass och lkl l när det är dags att börja tävla. Då kan vi ju förhoppningsvis vara uppflyttade till högre klass nästa höst och kanske hunnit starta i lkl ll. Ja, ja, den tiden och de bekymren. Det är nog säkrast att ta en sak i taget, men planera måste man ju få göra.
Idag har vi bara gått en runda i skogen och varit hos veterinären på em. Där hade de fått in ett akutfall så vi fick vänta i en timma. Med tanke på att jag var i god tid för att Kaxa skulle hinna se sig omkring och lugna sig så var vi där en stund. Vi var ju där några gånger och miljötränade när hon var valp och idag var hon inte alls bekymrad över att var i väntrummet hos vet. Det var ett flertal hundar där som hon gärna hade velat hälsa på, men tyvärr. Det finns i så fall bättre platser att hälsa på.
Varför vi var hos veterinären? Jo, för ca 1½ vecka sedan så kom ju värmen och knotten med den. Kaxa blev så kolossalt biten av dem på framsidan av halsen, på bröst och mage + insidan av benen så jag har aldrig sett något liknande. (Jag har också blivit biten av dem och blev tvungen att skaffa allergimedicin för klådan. Har heller aldrig hänt tidigare).
Bröstet och magen blev blev OK när jag tvättade med Jodopax. Framsidan av halsen har däremot inte velat läka så därför bestämde jag mig för att konsultera vet. Nu ska jag schamponera med ????? Minns alltså inte vad det heter och orkar inte gå och titta efter. Det innehåller i varje fall Klorhexidin. Det ska jag göra tre gånger första veckan, två gånger veckan därpå och sedan en gång/v. Fast blir det bra så slutar jag med det och blir det inte bra så blir det vet. igen. Hoppas att det räcker med schamponering så att jag slipper ge henne antibiotika.
5/6
Nu har Kaxa slutat löpa och det känns som om jag har fått en ny hund. I går kväll var jag ute och tränade med henne och helt plötsligt befann vi oss på samma planet och på samma plats! Gissa om det kändes bra?
Jag har bestämt mig för att lägga krut på kontaktträning i första hand. Den fungerade när hon var yngre, men de senaste veckorna när hon har varit på gång att börja löpa, vilket hon var i minst ett par månaders tid, så har det varit både si och så med kontakten. Fokus har varit på helt andra saker vilket har varit minst sagt frustrerande och det tär på mitt tålamod kan jag lugnt konstatera.
Jag har ju bestämt mig för att inte bli arg och irriterad när vi tränar lydnad och det är svårt! Men jag gör mitt allra bästa och jag tycker att jag har lyckats över förväntan. Det har blivit så att jag helt enkelt har avslutat träningen när jag har känt att det har börjat pysa.
Igår koncentrerade jag mig på kontakten och det gick över förväntan. Vi tränade på kontakt i stående och sittande. Sedan provade jag lite försiktigt med kontakt i baklänges marsch och det fungerade också riktigt bra idag. När hon tittade på mig så började jag gå framåt och belönade när hon tittade på mig. Efter ett fåtal gånger så syntes det att hon gick och väntade på att jag skulle gå framåt eftersom belöningen kom där. Det känns alldeles otroligt bra att det kan vända så mycket på bara några dagar. Jag håller tummarna för att det håller i sig.
Jag provade också med apporteringsövningar och där var hon också med på noterna. Jippiii!
I fredags var Kaxa med mig på ponnytävlingar och tittade när mitt barnbarn Disa tävlade. Det var första gången på nya ponnyn och det såg jättebra ut. Det ska bli kul att se hur de utvecklas tillsammans. Jag hoppas att Kaxa och jag får tillfälle att åka och titta vid fler tillfällen. Det är väldigt nyttig träning för Kaxa att vara med i sådana miljöer men många människor, hästar och hundar. Hon har riktiga problem med att inte hoppa upp på människor vi möter och går förbi. Jag hoppas att det ska ge med sig så småningom. Jag jobbar på det. STÄNDIGT!
På lördag beger vi oss till Tånga Hed och Boxerläger. Jag ser verkligen fram emot det. En hel vecka när man kan koncentrera sig på att träna hund ihop med enbart Boxermänniskor! Kan det bli bättre?
En jättebra instruktör i spår och sedan hoppas jag att det finns några som vi kan träna lite lydnad tillsammans med på kvällarna.
Ingen matlagning, ingen tvätt, ingenting egentligen som har med vardagen att göra. Ja, det ska verkligen bli kul.
Hoppas också att vi slipper en massa mygg och knott. Kaxa har fått en massa bett som har blivit infekterade. Nu tror jag att jag har fått det att vända med hjälp av Jodopax. Bröst, mage, insidan av lår och ben är i stort sett läkta nu. Hon har fortfarande en hel del bulor kvar på framsidan av halsen och jag hoppas att det ger sig annars får jag bita i det sura äpplet och ta mig till veterinären på måndag. Hon kan ju inte gå omkring på det viset. Eftersom jag tror att det eventuellt kan bero på att fästinghalsbandet nöter på huden och irriterar så att det inte läker så har jag tagit av halsbandet och satt på Expot istället och hoppas att det ska bli bättre.
I början av veckan vägde jag Kaxa och hon väger nu 25,5 kilo och börjar bli riktigt stor. Jag funderar lite på vad hon kommer att väga när hon är färdigvuxen eftersom hon fortfarande är rätt så tunn och det fortfarande fattas en hel del muskler på henne. Jag har gissat på 28 kilo så det ska bli intressant att se hur nära jag är.
När jag köpte Stella så ville jag ha en stor tik men där har jag ändrat mig. Eftersom varken mamma eller pappa till Kaxa är särskilt stora och inte heller mammas förfäder har varit särskilt stora så hoppades jag på runt 25 kilo, men så blir det ju inte. Det är tur att Kaxa är så smidig och har kontroll och balans när hon rör sig.
På onsdag är det tänkt att hon ska ställas ut i Möklinta på deras inofficiella utställning. Är hon någorlunda OK på halsen så åker jag, annars får det vara. Det kan ju vara kul att se hur en icke specialdomare dömer.
Annars är nästa utställning Boxer-SM i mitten av augusti. Före det är det kennelläger, men det återkommer jag till när det närmar sig.
29/6
I måndags var Kaxa och jag iväg och tränade. Jag tvekade länge eftersom Kaxa har varit omväxlande upp och ner. Ibland har det känts som om hon har varit på en annan planet. Men jag bestämde mig i alla fall för att åka och det blev riktigt bra. De frågetecken jag hade rätades ut. Om jag sedan klarar att göra som jag ska får väl visa sig. Jag gör så gott jag kan och ibland blir det riktigt bra, ibland blir det hyfsat men ibland blir det riktigt dåligt. I de lägena är man glad att man inte har en vallhund. Jag misstänker att det hade blivit ännu tokigare då. En Boxer har lite längre inlärningstid på gott och ont. Jag ska försöka att ta mig i kragen och höja kriterierna så får vi se vad som händer.
I tisdags provade jag på egen hand. Det är märkligt att det ska vara så mycket svårare när man står där själv och ska göra något som man egentligen vet hur det ska göras och ändå är det så svårt att få till. Men det ska gå. Skam den som ger sig. Har jag lyckats få Stella till start i lydnadstrean så ska jag väl kunna fixa till Kaxa så vi ska kunna starta i Elitlydnad.
Har jag dessutom lyckats få Stella godkänd i lägre klass spår trots att hon är skottberörd och inte ligger platsliggning och med tvekan går budföring så ska det väl lyckas att få upp Kaxa till start i Elitklass spår. *** vore det annars.
Resten av veckan har vi inte gjort mycket nytta när det gäller lydnad.
I går kväll blir det faktiskt, skriver detta strax före kl. 1.00, så var jag ute och lade spår till båda hundarna. Kaxa fick ett 150m långt spår på mestadels mossa, men även lite blåbärsris. Det började med 50m och en apport. Hon är klockren på att känna var apporterna ligger och sedan att plocka upp dem. Däremot att lämna dem är det sämre med. Det får jag försöka ta tag i. Efter första apporten hade jag gjort en 90 graders vinkel för att hon inte ska lära sig att bara tuffa på av gammal vana. Hon tog spåret utan att ens fundera och gick iväg målmedvetet. Tog andra apporten och lekte en del. Bytte med en dosa godis och fortsatte och plockade slutet.
Sammanfattningsvis så kam man väl säga att hon har inga problem att ta sig från början till slutet av spåret. Däremot så är hon ute och fladdrar en del, men hittar alltid tillbaka till spåret. Hon verkar ha ett kolossalt bra väderkorn. Motiverad är hon till tusen och jobbar ut spåret bra.
Nu drar det ihop sig till läger och det är inte mera än två veckor knappt, tills det är dags att åka. Det ska bli riktigt spännande att se hur Kaxa orkar en hel vecka. Blir hon trött så få vi väl ta en liten paus.
Efter lägret ska vi försöka åka ut en liten sväng och campa. Ska bli intressant att se hur det fungerar att ha Kaxa sovande i tält.
Sedan står det inte på förrän det är dags för kennelläger och så är det nästa bara att åka hem och vända för att åka på Boxer - SM. Där ska Kaxa ställas ut både som valp och junior.
21/6
På midsommardagen så skickade jag ut husse med Stella och tog Kaxa och åkte till klubben för att träna lite lydnad. Först tog vi en liten runda i skogen och fick lite skotträning på köpet. Inte fel. Kaxa lyssnade på första skottet, men hon lyssnar å andra sidan på fåglarna också så det betyder just ingenting mera än att hon är nyfiken. Sedan brydde hon sig inte. Det small riktigt bra utav en av pistolerna.
Lydnadsträningen gick över förväntan. Vi tränade lite samarbete-jaktlek och efter en stund så lekte hon med mig istället för att rejsa runt plan på egen tass.
Sedan tränade vi kontakt. Kaxa har blivit lite för snabb med att bjuda nya beteenden när inte klicket kommer efter två sekunder och det känns inte bra. Det fungerade riktigt bra när hon efter en stund kom på vad jag ville att hon skulle göra. Vi fick ett par åskådare som störning också. Jag var lite tveksam till hur det skulle gå med tanke på att hon är splittrad ändå just nu, men det gick över förväntan. Ja, riktigt lysande faktiskt, och det känns bra.
Baklänges marsch tränade vi också lite. Det tar lite tid för henne att tugga när jag belönar innan vi vänder så jag körde bara med belöning efter att hon hållit kontakt under marschen. Vi ska åka och träna imorgon så jag ska skriva en lång lista på saker som jag ska fråga om inför träningen i sommar. Det är inte långt kvar till Boxerlägret. Tre veckor till så är det dags. Jag ska försöka att inte bara vänta på det utan njuta av tiden fram till dess.
Det är så lätt gjort att tiden bara går och vips så är sommaren slut. Efter Boxerlägret är det två veckor som jag hoppas att vädret blir så att vi kan åka ut och tälta. Obekvämt på sitt sätt, men det är nog barnet i mig som kommer fram. Jag har inte riktigt lust att åka runt med en husvagn på släp annars hade vi nog kunnat fixa det istället.
Efter semestern så är det dags för kennelläger och sedan är det dags att börja jobba igen. Jisses vad fort det går! Två dagar på jobbet så tar jag en dags semester och åker på Boxer - SM. Jag är inte sysslolös i varje fall.
Det är bara att hålla tummarna för att vädret blir sådär svenskt "lagom". Inte för varmt. Inte för kallt. Inte för..... You name it!
21
14/6
Nu har Kaxa blivit STOR och börjat löpa! Det var lite tveksamt i början och det var svårt att veta vad det skulle bli av det, men nu är det ingen tvekan. Hon är inte särskilt påverkat mentalt utan beter som som vanligt. Galen alltså. Livet är skitkul enligt henne och det är ju som det ska vara.
Den 31/5 var vi på utställning i Lerum med en bra kritik men, hon - vi, åkte ut som sista hund utan placering. Hon blev 6:a alltså utav 15 eller 16 valpar. Nu har jag anmält till en inofficiell utställning ett par mil utanför Sala där hon går som valp 9 - 12 mån eftersom de inte har någon juniorklass. Det var ingenting jag hade tänkt göra men ibland så gör man saker på impuls. Blir det bra väder så kan det ju vara trevligt.
Det har varit lite dåligt med spårande ett par veckor, men i onsdags lade jag ett kort spår, ca 75m, med tre apporter. Det är härligt att se Kaxas inställning till uppgiften. Vill iväg, men lyssnar bra när jag hejdar henne för att hon ska ta det lugnt och koncentrera sig. När hon väl har tagit spåret i näsan och hon får gå iväg så är näsan djupt i backen och hon ligger på alldeles lagom i selen. Lite fladdrigt blir det ibland, men det är ju svårt att veta för mig om det drar lite vind efter marken så att det finns doft vid sidan av spåret. Första apporten missade hon, men andra tog hon klockrent, tredje likaså, och det är alltid kampleksaken hon tar. Snusdosan med godis är helt ointressant. Som jag skrivit tidigare så använder jag både leksaker och apportpinnar med snöre i och för Kaxa spelar det ingen roll vilket det är. Apportpinnarna är lika roliga som leksakerna. Det är riktigt härligt att se henne. När vi har lekt klart och hon har fått länsa snusdosan så är hon genast med på att spåra vidare. Det kanske snart är dags att göra det lite svårare och se hur hon tar det.
Lydnaden går fortsatt bra även om jag måste låta bli att jämföra oss med alla vallhundsekipage som ju är "klara" för tävling på 10-månadersdagen. Vi tar den tid som behövs så får vi se vart det leder och när vi bli klara. Vi ska i vart fall inte tävla i år.
Jag har klart konstaterat att om Kaxa känns lite avslagen när vi tränar lydnad så är det bara att ta fram trasan så är hon igång. Kamplust - leklust finns det i henne så det räcker för träning ännu så länge. Det ska bli intressant att se hur mycket det finns när det blir skarpt läge. Tävling alltså. Och MH som inte är alltför långt borta. Någon gång sent i höst är det tänkt att det ska bli av.
24/5
Jaha, vad kan ha hänt sedan senast. Massor, och det är därför jag inte har suttit här och uppdaterat.
Vi tränar på med lydnad och det går bra ibland och mindre bra ibland men aldrig dåligt egentligen. Går det någon gång dåligt så brukar det vara jag som inte är på topp. Ibland hänfaller jag åt gamla synder och träningen går lite på slentrian vilket INTE är bra. Har jag planerat träningen så att jag är klar över vad vi ska göra så fungerar det för det allra mesta. Är inte Kaxa med mig så brukar det, om jag tänker efter, vara så att vi har tagit en alltför lång promenad i skogen och Kaxa är helt enkelt fysiskt trött. Det är så lätt att glömma att hon faktiskt vara är valp ännu så länge. Visserligen snart junior, men det vet väl alla hur juniorer är. Tonåringar alltså. Vem bryr sig? Orkar inte. Stön. Pust. Nu ska jag inte säga att Kaxa är så men ibland så kan jag ändå se VISSA likheter.
Vi tränar ju spår också och på något vis är det enklare än att träna lydnad. Kaxa har ju lite bråttom. Till vad tror jag inte att hon säkert vet själv, men det är ju lite så hon är. Det SKA gå i hundraåttio. Nu börjar trots allt polletten att trilla på plats. Ivrig är hon fortfarande att komma iväg så jag jobbar på att hon ska lugna ner sig för att hon ska kunna koncentrera sig.
I fredags lade jag ett spår åt henne och då kändes det som att hon visste vad det var hon skulle göra. Nosen i backen när hon gick iväg. Visserligen åkte den väl upp ett par gånger, men den kom ner igen när jag inte följde med förrän hon satte ner den igen. Hon är väldigt duktig på att plocka upp apporterna oavsett vad jag har lagt ut. Jag brukar gräva ner dem lite i mossan för att hon inte ska kunna gå på synen.
Jag lägger ut kampleksaker och en snusdosa med godis i bredvid. Dosan bryr hon sig inte om utan det är föremålet hon plockar. Jag lägger spårpinnar med ett snöre fastknutet så att vi kan kampa med dem också. Godisdosan ligger där mest för att jag ska ha något att intressera henne för istället för leksaken.
Idag när vi var ute och spårade så lade jag ett spår med fyra apporter. En av dem låg i blåbärsriset och de andra var nergrävda i mossan. Det är lite intressant att se hur resultatet blir när man gör så. De apporter som låg i mossan plockade hon hur lätt som helst, medan apporten i blåbärsriset noterade hon inte alls. Slutsatsen blir ju att just där så är nosen inte i backen utan lite för högt upp. Jag får ta och fundera på hur jag ska lösa det.
I tisdags var vi iväg och tränade lydnad. Det är rätt märkligt att när man har en instruktör som tittar på så fungerar det mesta. Undrar varför. Det är väl så att jag har lyckats med att få Kaxa att förstå det mesta av vad jag vill att hon ska förstå. Klok hund! Nu tränar vi vidare och så får vi se när det blir klart. Jag har inga ambitioner att tävla i år så vi har tid på oss. Finns ju ingen anledning att ha så bråttom. Tävlandet får ju inte bli ett självändamål. Tanken är att vi ska vara klara för tävling den dag vi tillsammans går ut på plan för att testa om allt sitter där det ska. Jag vill ju inte att Kaxa ska behöva skämmas för mig.
Min inställning är att när väl allt sitter på plats så ska vi kunna gå spikrakt upp i klasserna. Nu har jag förstås stuckit ut hakan väldigt långt men det är inställningen jag har. Om jag sedan kan leva upp till det återstår att se.
Återkommen till datorn efter lite planteringsarbete. Dock inga frön i jorden mera än några gurkfrön som ska förodlas. Däremot har jag planterat om några växter.
Under tiden jag har planterat så har hundarna lekt och lekt och...... Kaxa är just nu totalt slut. Hon verkar inte känna när hon är trött och det är dags att sluta. Det är ju bra när man ska jobba, men samtidigt kan det ju bli lite för mycket av det goda.
8/5
Då ska vi se. Veckan började med att Kaxa var hos veterinären och fick sin andra rabiesspruta. Det är ju inte säkert att Kaxa någonsin kommer att sätta sin tass på något annat lands mark men om det skulle bli aktuellt så är det ju bra att ha alla papper i ordning. På kvällen åkte vi till klubben för att träna. Det blev inte mycket gjort kan jag ju erkänna, om än motvilligt. Jag har tappat taget om träningen. Får inte till det som jag vill och vet inte hur jag ska lösa det. Det kanske kommer så småningom.
Tisdag skippade jag träningen helt och vi gick ut i skogen och bara var. Det var väldigt skönt. Jag känner att jag har ett ganska stort behov emellanåt att bara just få vara. Jag tror att Kaxa mår bra av det också. Hon är lite i "trotsåldern" för närvarande och jag vill slippa att hamna i konflikt med henne just i lydnadsträningen. Att det blir en eller annan konflikt i vardagen får jag nog leva med ett tag. Kaxa har rätt mycket egna idéer just nu så det känns mer angeläget att ta tag i det. Att ha hund som inte fungerar i vardagen skulle aldrig fungera för mig. Trots att jag väldigt gärna vill tävla och gärna på hög nivå så är det ändå så att den mesta tiden är just vardag.
Onsdagen blev något av en slappardag. Jag tror inte att Kaxa uppskattade det, men hon behöver lära sig att det kan finnas sådana dagar också.
Torsdag hade vi hantverkare hemma och jag blev tvungen att ta med Stella till jobbet. Eftersom jag inte vill utsätta Stella för att vara i hundgården med Kaxa så fick hon ligga i bilen ett par timmar. Sedan tog jag med henne till växthuset så där lullade hon omkring fram till lunch då hon fick sitta i bilen medan jag åt lunch. Därefter hämtade jag båda hundarna och vi tog en rastningsrunda. Sedan stod det hund på schemat så då var hela hundgänget ute på promenad. Efter det så började vi städa hundhuset både in- och utvändigt. På kvällen kändes det som om jag kunde låta hundarna göra ingenting utan att ha speciellt dåligt samvete.
Idag, fredag, så åkte vi ut i skogen och jag lade ett spår åt Kaxa på kanske 125 m i tre delar. Kampleksak och snusdosa med godis i slutet på varje del. Två av kamleksakerna var spårpinnar med snöre i. Det var första gången jag hade spårpinnar i spåret så jag var lite nyfiken på om hon skulle var intresserad av dem. Underlaget var mossa och miljön var granskog.
Jag kan nog klart säga att Kaxa har lite "Fröken bråttom" över sig. Hon är jätteivrig att komma iväg ut på spåret, men hinner liksom inte koncentrera sig och försöker ta hela spåret samtidigt på något vis. Jag försöker bromsa så att det åtminstone ska bli några bitar som liknar spårning. Jag misstänker att det kan ha passerat en älg efter att jag hade lagt ut spåret eftersom Kaxa vindade så kolossalt istället för att sätta ner näsan. Det fanns svaga spår i mossan som kan ha varit älgspår. Dessutom fanns det alldeles färsk älgskit ute på vägen.
I vilket fall så spårade Kaxa bitvis och hittade apporterna som var mycket mer intressanta än snusdosorna med hundmat från burk inuti. Detta trots att hon har fått halvsvälta i två dagar eftersom hon i stort set har struntat i maten. Det blev grötris kokt i mycket vatten och små portioner för att hon skulle bli riktigt hungrig. I kväll var hon hysteriskt hungrig men fick bara halv portion. Är hon lika hungrig i morgon bitti så ska hon få sina 2 dl till frukost. Från och med nu så kommer hon inte att få mat om hon inte verkligen är intresserad av att få den. Hon ska få tigga mat helt enkelt. Hon har tappat en del vikt men det får vara så tills aptiten är vad den ska vara.
Åter till spåret. Spårpinnarna var väldigt roliga att leka med och hundmaten åkte ner den också. Hon hade gärna spårat mera så intresset är det som sagt inget fel på.
Vi åker på Boxerläger i mitten av juli och då ska vi spåra. Sedan åker vi på kennelläger i början av augusti och då ska vi prova på sök. Jag tror att Kaxa kommer att gilla det.
I morgon ska jag försöka ta tag i lydnadsträningen så gott det går och på söndag ska vi spåra med spårgänget. Jag har en liten känsla av att Kaxa är på väg att börja löpa även om jag tror att det kommer att ta ett tag innan hon kommer igång. Jag tycker att hon har ändrat beteende en del men det kan ju vara inbillning.
3/5
Vart veckan som gått har tagit vägen vet jag inte riktigt. Jag upplever i alla fall att inte mycket hare blivit gjort. Tyvärr! 1:a maj var vi i alla fall på utställning i Örebro. Det var Boxerklubbens NVLO som hade utställning och på plats var i runda tal ca 150 Boxer!
Själv behövde jag inte vara på plats förrän kl. 12.00, men jag gav mig iväg så att jag skulle få se några hundar i ringen, ge Kaxa en chans att se sig omkring och insupa miljön och dessutom ha lite tid att prata med de människor jag ev. kände.
Kaxa tyckte att det var LITE otäckt. Inte så att hon var rädd, snarare överväldigad. Hon har ju aldrig varit med i så stora sammanhang tidigare så vi strosade omkring och tittade oss runt. Sedan fick Kaxa ligga i sin bur medan jag satt bredvid och intog en andra frukost som hon också ville smaka på. Macka med stekt ägg är gott tyckte Kaxa. Hade hon kunnat prata så hade hon säkert sagt att hon också ville ha sådan frukost framöver.
När det så småningom var dags att gå in i ringen så fick Kaxa på sig det snygga snakehalsbandet i gulmetall. Hon blev SÅ fin!
In i ringen gick vi tillsammans med elva andra, tror jag det var om ingen saknades, tikar. Vi fick i vanlig ordning springa ett par varv och sedan var det dags för individuell bedömning. Eftersom Kaxa har en matte som inte egentligen tycker att utställning är så jättekul så hade vi tränat dåligt = i stort sett inte alls. Trots det så skötte Kaxa sig riktigt bra. Ett par hopp och skutt blev det, men vadå, hon är ju valp! Hon ställde upp sig riktigt bra utan att jag behövde göra så mycket. DET hade jag kollat innan.
Sedan fick vi vänta på att resten av deltagarna granskades i sömmarna av den engelska domaren. Därefter blev det till att rätta in sig i ledet igen och sedan fick vi springa. Sedan var det till att vänta på att domaren skulle plocka ut de fem som skulle vara kvar i ringen. Den ena efter den andra fick tacka för sig medan vi fick stå kvar tills det var fem kvar. Då fick vi springa igen. Varv efter varv. Vilken kondis man inte har! Sedan blev det till att jobba med sin hund för att visa den bästa sidan. Jag fick coachning av uppfödare och hanhundsägare som fanns bakom min rygg. (Glömde säga att Kaxas syster också var på plats och stod efter Kaxa pga. sämre bokstav).
Så stod då domaren och skulle bestämma sig! Som förstaplacerad blev valpen som stod före oss. Sedan var det VI! på andra plats. På tredje plats kom Kaxas syster och sedan de två andra. Ettan, tvåan och trean fick Hp! Jättekul! En bra kritik och jag tror att Kaxa upplevde alltihop som roligt.
Jag trodde att Kaxa skulle vara trött när vi kom hem, men icke! Vi tog en promenad med båda hundarna innan vi människor så småningom fick fixat lite mat, hundarna också, och sedan däckade Kaxa.
Igår blev det inte någon organiserad träning. Inte någon oorganiserad heller för den delen. De fick springa lösa när vi var ute hos barn och barnbarn och när vi kom hem så var de helt slut. Jag tror att värmen gjorde sitt till.
Idag har vi varit ute och spårat på vall. Jag kan inte begripa varför de flesta klubbar måste ha sina appellspår på gärden som är det svåraste som finns att spåra på. Ja, asfalt och grus är väl värre, men ändå. Dessutom är det svårt att hitta plats att träna på. De flesta vallodlare vill inte ha folk och fä ute på gärdena när det växer.
Kaxa jobbade bra på det spår jag hade lagt åt henne. Ett spår i Z-form som jag delade i tre delar. Dvs. att vi avslutade varje del med belöning och sedan tog vi nästa del som ett nytt spår. Kaxa har lite svårt att koncentrera sig, men det går bättre och bättre och hon är helt på det klara med vad det är hon ska göra. Vid varje slut hade jag lagt en burk med blötmat i + en kampleksak. Visst är det gott med godis men kampleksaken går i första hand.
Innan vi åkte hem så provade vi en budföring för första gången. Det gick jättebra fram och tillbaka men när jag skulle skicka iväg henne en andra gång så såg ju den där figuren som stod en bit bort helt plötsligt väldigt konstig ut, men med lite hjälp så gick det bra. Är man i spökåldern så är man.
Nu ikväll åkte vi till klubben och tränade lite lydnad. Trots att jag tycker att jag inte kommer någonstans så stämmer det nog inte riktigt. Jag ser ju att det går framåt och med tanke på att vi faktiskt inte tränar så jättemycket så är framstegen rätt stora. För min del tycker jag att det är viktigt att behålla glädjen i träningen för om den försvinner så blir det nog kämpigt att få till en bra lydnad. Det var lite störningar med människor som gick omkring men jag tyckte att Kaxa klarade det riktigt bra. Hon är ju Boxer och måste ha koll. Dessutom är hon inne i en spökålder och reagerar lite mysko på olika saker ibland. Förhoppningsvis så går det över om ett tag. Jag gör hursomhelst ingen affär av det. Hon växer väl till sig hon också.
26/4
Igår var Kaxa och jag iväg och tränade lite lydnad framåt kvällskvisten när det svalnat av lite. Kaxa påverkas en del av värmen så jag tar det lite lugnt så här i början så får hon en chans att vänja sig. Hon är iofs lika galen som vanligt trots värmen, men jag vill ju inte riskera att hon tycker att träning är jobbigt om det går att undvika. Jag upptäckte att jag hade glömt klickern hemma så jag fick tänka om lite när det gällde träningen, men det gick bra ändå.
Vi tränade på sittkommandot som inte riktigt vill gå in. Vi tränade hopp som hon tycker är väldigt roligt. Jag håller mig till 40 cm tillsvidare för att inte fresta på henne i onödan. Hon har annars inga problem med höjden.
Bakbenskontroll utan vare sig pall eller träplatta börjar också fungera riktigt bra. Baklänges marsch med kamptrasa som belöning går bra bara jag är noga med att hon inte fixerar sig vid trasan. Kampa är ju bara SÅ kul.
På vår förmiddagspromenad igår så var det, trots värme, fullt ös. På vår promenadväg, eller rättare sagt vi d sidan av den, så finns det en grop eller sänka, eller vad man nu vill kalla det, som är någonstans mellan 3 och 4m djup. Där sprang Kaxa ner för att kolla läget, eller nåt, och när hon skulle upp igen så trodde ju jag att hon skulle ta samma stig upp som hon tog ner. Icke! Hon sprang rätt uppför "bergssluttningen" som har en lutning p gissningsvis 100-110 grader. Jag var övertygad om att hon skulle ramla baklänges ner igen, men hon sprang rätt upp som om det var den absolut bästa vägen upp. Det är bara att än en gång konstatera att hon inte har några förutfattade meningar om vad som är möjligt eller omöjligt.
Idag har vi varit ute och tränat spår på torr mossa och barrunderlag. Dessutom blev det ett spår i lingonris. Jag kan klart konstatera att Kaxa tycker att det är kul. Lite väl bråttom har hon, men hon tar sig fram i spåret. Däremot så hinner hon inte alltid känna föremålet på slutet. Jag vet att man inte ska hjälpa hunden, men jag bortser lite från det eftersom jag tror att hon måste få hitta prylarna för att inse att det finns något i "slutet" av spåret. Det är ju inte hennes slut utan mitt slut, eftersom jag ju inte kan flyga utan tar mig gående tillbaka till bilen och det är ju där spåret tar slut enligt hennes sätt att se på saken.
Jag hade lagt tre spår. Ganska korta alla tre men ändå med lite olika längd. Redan andra spåret gick mycket bättre och det tredje gick riktigt bra. Då spårade hon riktigt lugnt och ganska nära spårkärnan.
Intresset är det absolut inget fel på och får hon bara fortsätta spåra så är jag övertygad om att hon kommer att bli en bra spårhund hon också.
Hon skulle sannolikt bli en bra sökhund också och jag tänker nog låta henne prova det också så småningom, men jag tar en sak i taget till att börja med.
8/4
Kaxa och jag tränar på och gör väl lite framsteg undan för undan. Det känns som om Kaxa lär sig en massa trots att hon har en klantig matte.
Igår var vi hos Maria och tränade och det känns att jag behöver lite hjälp på vägen. Visst kan jag väl en del men det finns många luckor som det är skönt att få hjälp med att fylla. Jag kan ju klart konstatera att detta sättet (klickerträning) bygger på andra principer än att träna in moment på traditionellt vis. Det är både svårare och lättare med klicker, men jag tror att det passar en Boxer rätt bra. Det blir inget tvång och jag inbillar mig att det är lättare för åtminstone en självständig Boxer att få tro att det är den som bestämmer.
Vi tränade (eller jag) på att få bakdelskontroll att fungera utan pall, (ska bli utgångsställning) att stanna kvar, att få snabbare stå, sitt och ligg. Vi tittade på inlärning av kryp. Med mitt dåliga minne så har jag redan glömt om vi tittade på hur jag ska få Kaxa att fälla sig bakåt vid läggande. Suck! Det verkar bli för mycket nytt på en gång för min gamla hjärna. Men OK, vi får ta det igen. Måste börja lära Kaxa att markera post-it-lappar. Jag KANSKE återkommer till varför.
Idag åkte jag till klubben för att träna lite efter skogspromenaden. Då upptäckte jag att jag hade glömt att ta med mig pallen som jag använder när jag tränar bakdelskontroll. Tur i oturen att jag ska prova med en träskiva istället. Idag provade jag med en glassburk, men den var för mjuk så jag testade utan och det gick faktiskt över förväntan. Jag får en känsla av att Kaxa skulle gå mycket fortare framåt med en bättre förare, men jag har bestämt mig för att jag SKA klara att lära mig så att Kaxa ska få chansen att visa vad hon kan.
5/4 Idag fick Kaxa och jag en tur i skogen alldeles för oss själva. Husse tog Stella med sig på en egen promenad. Det kan hon behöva.
Kaxa och jag började med en entimmas tur i skogen. Vi gick en bit på en vandringsled som delvis går parallellt med en sjö. Som jag skrivit tidigare så är jag misstänksam mot isar så när Kaxa hoppade ut på isen så bara skrek jag rakt ut vilket fick Kaxa att lika snabbt återvända in på fast mark. Jag tror däremot inte att hon begrep varför jag EGENTLIGEN skrek.
Det är gott om vatten i skogen kunde vi konstatera. Bitvis så hade jag lite huvudbry över var jag skulle sätta fötterna utan att behöva bli blöt upp till knäna, men det fixade sig. Tyvärr så blir det alldeles för sällan som Kaxa får klara sig själv utan Stella. Inte för att hon har några problem med det men jag inbillar mig att hon behöver det för att växa.
Efter skogspromenaden så tog jag en sväng med bilen för att titta efter eventuella spårmarker till Påsk. Den mark jag hade trott på visade sig vara täckt av snö. Jag hade trott att det skulle ha töat eftersom skogen är så gles, men icke. Jag konstaterade att den låg lite i fel väderstreck. Jag tror att det löser sig ändå.
Därefter åkte vi upp till klubben för att träna lite lydnad, eller egentligen grundövningar. Det började med att jag satte ner kassen med de prylar jag hade med mig att välja emellan. Kaxa körde ner huvudet i den i ett obevakat ögonblick och snodde åt sig lilla Elefanten som f.ö. är Stellas favorit. Det verkar som om Kaxa också gillar den.
Jaha, vad gör man? Att glädja henne med att försöka kalla in henne och låta henne lyckas med att springa runt och räcka långnäsa åt mig tänkte jag inte bjuda på så jag satte mig på en stock och väntade på att hon skulle tröttna. Hade jag fortsatt med det så hade jag förmodligen väntat ännu.
Så småningom släppte hon Elefanten för att bajsa och då hade hon oturen att det blev något sittande kvar som inte ville komma ut. Då var det lätt att få tag på henne och hjälpa henne med problemet. Samtidigt så lyckades jag erövra Elefanten utan att bråka med henne.
Vi tränade baklänges marsch till att börja med. Det blir bättre och bättre. Jag måste nog försöka komma vidare med det. Sedan tränade vi sitt och ligg och det gick skapligt. Måste få hjälp med att få henne att fälla sig bakåt i läggandet. Efter det avbröt vi med hopp som redan börjar fungera riktigt bra. Därefter mera baklänges marsch och sedan sitt, ligg och lite stå.
Snacka om att minnet är DÅLIGT! Vi började faktiskt träningen med att plocka grejor från marken, sedan från min hand och det går framåt. Sedan var det dags för baklänges marsch.
Vi tränar också på att gripa kampleksaken på kommando och där är reaktionen blixtsnabb.
Jag har ju sett att Kaxa har kommit in i spökåldern. Hon som alltid har tyckt att alla människor är till för att hälsa på har börjat gruffa om det kommer någon när vi håller på att träna. Plastband som var uppsatta för att markera att gräsplanerna är avstängda började fladdra och lät då en del. Då hoppade hon till rejält, men sprang inte undan utan sprang emot det som var "farligt" och konstaterade att det inte var någon fara. Hon är ju egentligen inte rädd av sig men måste ju få reagera. Hon bör ju faktiskt göra det annars skulle jag nog fundera över vad det var för fel.
Planeringen för morgondagen får bli att försöka ta mig ut och lägga ett par spår åt Kaxa och något åt Stella. Jag har ju förmånen att ha påsklov. Och tack och lov för det. Jag är inte helt säker på att jag skulle ha orkat jobba även om förkylningen är på bättringsvägen. Näsan rinner samtidigt som den börjar bli täppt så det vill till att ha en rulle papper bredvid sig.
4/4 Mitt minne sviker mig när det gäller veckans aktiviteter. Jag minns inte om det blev någon träning i tisdags, men i onsdags VET jag att jag tränade ihop med några andra från klubben som har tävling som mål. Vi var på en helt ny plats så det blev lite kontaktövningar, baklänges marsch och valpinkallning. Jäklar vad det gick. Kaxa har inte riktigt koll på när hon behöver börja bromsa för att hinna stanna utan att passera mig med flera meter men det blir nog bra med det så småningom.
Ikväll var vi iväg och tränade på klubben. Det var några människor och hundar där när vi kom men de var på väg därifrån så vi kunde träna ifred. Visst är det bra med störning, men just idag ville jag träna ensam. Jag introducerade ett par nya kampleksaker idag och det var inga bekymmer med det. Hon kampade lika friskt med de nya sakerna som med dem hon var van vid. Jag testade också att använda två bollar att leka med. Det är något jag aldrig har fått Stella att köpa, men med Kaxa verkar det som om det skulle kunna gå. Det beror nog till största delen på mig om det kommer att fungera. Hon får ju aldrig tro att jag är intresserad av den boll hon har utan hon ska ju vara intresserad av den jag har.
Vi tränade sitt och ligg som gick riktigt hyfsat med tanke på att det var lite smetigt underlag. Baklänges marsch tränade vi också och det märks tydligt att det är kampleksak som är bästa belöningen. Det känns väldigt bra att ha möjligheten att variera mellan kamp och godis. Den sociala biten använder jag ju ihop med båda varianterna. Den har man ju liksom alltid med sig. Vi tränade också hopp och det verkar som om hon börjar förstå kommandot.
Tiden går fort när man har roligt och det hade gått nästan en timma när vi slutade. Det är rätt otroligt att en valp på bara sju månader orkar hänga i så länge utan att tröttna. Vi tar ju en del pauser då vi leker eller Kaxa får lulla runt lite själv men ändå är jag lite imponerad av henne.
22/3 Så kom vi då iväg på utställning. Planerad avfärd 7.30 till Sundbyholm. Vi blev bara en kvart försenade om man inte räknar med att jag hade glömt att ta ut pengar igår vilket innebar att jag var tvungen att ta vägen om Bankomaten. Ja, ja, tvungen och tvungen, men vem vill åka helt utan pengar på hundutställning? Det KAN ju finnas något att handla. Jag hittade ingenting att handla. En bidragande orsak var troligen att det var så trångt och jag vet ju sedan tidigare att då tappar jag lusten att handla om jag öht. har haft någon lust till det.
Trots att vi var något försenade och att det var broöppning i Kvicksund så var vi framme i god tid. Det kan bero på att jag hatar att komma sent och hamna i en stressituation.
När vi kom så var det inte många bilar på parkeringen, men det fyllde på rätt fort. Efter att ha rastat Kaxa så tog vi oss in i hallen där ringarna var uppsatta. Trångt kändes det när vi kom och ringen fanns undanskymt så jag fick fråga efter den. Vi hittade en liten plats åt oss och satte oss, eller jag då, för att känna in atmosfären. Kaxa var ju som väntat nyfiken på allt och tittade runt sig så huvudet gick åt alla håll. Hon kopplade ändå av rätt fort och låg på sin fäll emellanåt.
Om det var trångt när vi kom så var det ingenting mot vad det blev. Det var inte många centimetrar man hade att disponera. Hundar och människor överallt. Ringen var inget undantag när det gällde ont om plats. Det är lite svårt att bedöma storlek men en inte alltför vild gissning är att den i bästa fall var 7*7m.
När det blev vår tur så var det bara 3 tikar i gruppen och vi var först. Kaxa skötte sig bra trots att vi inte hade tränat öht. Det var inte helt lätt att springa på den lilla yta som fanns men vi gjorde så gott vi kunde. Kaxa visade snällt sina tänder för domaren medan jag höll i för att hon inte skulle knäcka näsbenet på honom. Sedan ställde hon upp riktigt snygg och stod nästan stilla länge för att vara Kaxa. Domaren tyckte att hon behövde stabilisera sina öron! Jag kan bara hålla med. (Jag har funderat på häftapparat fast jag tror inte att det är tillåtet).
Kritiken var bra och Kaxa blev 3/3 och fick HP. Jag borde väl vara nöjd med dagen eftersom jag har sagt att jag inte är särskilt intresserad av utställning. Men eftersom jag grips av tävlingsdjävulen så fort det är något som liknar tävling så tyckte jag ju att domaren hade FEL. Kaxa borde naturligtvis ha stått först!
På hemvägen var jag så trött så jag blev tvungen att stanna och sova en liten stund. Det är inte särskilt behagligt at upptäcka att man har nickat till bakom ratten. Efter att ha gjort det två gånger så insåg jag att jag med största sannolikhet var en trafikfara.
Jag trodde att Kaxa skulle vara trött och det var hon, men inte länge och när vi kom hem så var det full rulle och hon är bara valp ännu så länge! Jag hoppas att hon lugnar ner sig när hon blir vuxen. Å andra sidan var det ju en hund med energi jag ville ha.
12/3 Idag har vi haft hund på schemat på jobbet. Vi startade med en promenad ihop med sju andra hundar. Eftersom Kaxa är som hon är så kändes det rätt jobbigt tills jag lät de andra bilda förtrupp och jag häll mig en bit bakom. Då lugnade hon ner sig och gick fint som hon oftast gör när vi går utan sällskap. Vi jobbar ju på att hon ska klara det också och det kommer hon med största sannolikhet att göra så småningom.
Vi tränade även idag att hon ska kunna gå förbi människor som står eller går vid sidan av oss. Vi utökade med att en hund med förare gick runt och förbi och det gick faktiskt riktig hyfsat, men perfekt är det inte, men det ska bli hoppas jag.
Vi avslutade dagen med ett par hittaövningar som var helt nytt för henne. Jag gick och gömde mig efter sedvanliga ritualer och en medhjälpare höll i. Hon kom ju (självklart) som en raket och hittade mig på ett inte alls svårt ställe. Belöning i form av kamp, beröm och klappar. Därefter gjorde vi om det med samma utgång men med ett gömställe 3-4 m vid sidan av det första gömstället.
Det är synd att man inte kan stå bredvid och se precis vad som händer men jag kan ändå se det framför mig. Kaxa springer ut till samma gömställe. Ingen där! Lätt förvirring, men långt ifrån panik utan hon bara letar vidare och hittar mig nästan genast varpå hon kastar sig över mig och jag menar verkligen över mig. Det var bara att skydda ansikte och glasögon (som jag hade tänkt ta av mig men glömde) med armarna så gott det gick medan Kaxa trampade runt på mig. Snacka om att tända i! Hon tyckte det var jättekul! Kampar gör hon så jag har fullt upp att hålla mig på fötterna. Jämfört med kampleksak så är godis inte värt någonting.
Jag längtar verkligen efter barmark så att jag kan börja lägga spår åt henne så att hon får jobba lite mera. Spåra kan man ju göra på egen hand medan sök kräver mera människor. Det skulle vara kul att testa henne med en "riktig" figurant när det gäller kamplek som man använder vid skyddsarbete.
Jag blir mer och mer säker p att jag har fått en hund att jobba med. Jag hoppas verkligen att jag kan ta vara på hennes kapacitet.
8/3 Sedan sist jag skrev så har jag lyckats få till en träning med att låta bli att hälsa på människor vi möter eller går förbi. Jag placerade ut människor som vände ryggen åt oss för att bli så neutrala som möjligt. När det fungerade att passera dem så fick de vända på sig. När det fungerade så fick de säga Hej! när vi gick förbi. Allt utan att titta på Kaxa. Vi kom såpass långt så att en person kom fram och ställde sig framför oss (när vi stod stilla förstås) och sedan handhälsade. Det går åt en del godis, men jag måste få det att fungera annars kommer jag inte att kunna träna med lös hund och ännu mindre att kunna tävla. Jag är beredd på ett "Hästjobb".
Idag var vi ute och pulsade i snön i skogen. Vi började med att följa spåren efter skogsmaskiner som kört den stig vi brukar gå. Det liknade inte direkt någon stig längre och när vi kom fram dit där de har avverkat så hade jag inte mycket koll på var i skogen jag befann mig. Den skog som jag gått i så ofta de senaste åren var inte längre sig lik. Jag konstaterade när jag hade orienterat mig att det var ett av mina svampställen som som gått hädan. SUCK!
Det är inte första gången under det senaste året som jag har råkat ut för samma sak, men säkerligen inte den sista. Ännu en SUCK!
Under promenaden så hoppade Kaxa upp på en sten som vi tidigare roat oss lite med. Idag stod jag bara och pratade med henne när hon stod uppe på den och då passar hon på att hoppa rakt ut och träffar mina glasögon med trynet så nu står skalmen på ena sidan i en helt annan vinkel än vad den borde göra. Jag får väl ändå vara tacksam över att jag inte fick en blåtira.
Att Boxer saknar en del självbevarelsedrift är väl känt bland Boxermänniskor, men jag börjar misstänka att Kaxa är i total avsaknad av den driften. Att hon fortfarande inte har skadat sig allvarligt är i mina ögon rena turen. Jag gör vad jag kan för att hejda henne men lyckas inte hälften av de gånger hon är på väg att göra "fel sak". Jag är helt enkelt inte tillräckligt snabb.
Hur som helst så hade jag tänkt att ta Kaxa med mig till klubben för att träna lite efter att vi hade ätit och vilat lite. Och vad händer? Jo, det börjar ramla ner BLÖT SNÖ som sedan har blandats med regn. Att träna in nya saker i regnblandad snö har aldrig legat för mig. Det gjorde det inte idag heller så det blev kloklippning istället. Om jag får till det så KANSKE det kan bli lite inomhusträning. F-N vad jag saknar en plats att träna inomhus på. Alltså en plats med rejält utrymme så att man åtminstone kan vända sig utan att stöta i något.
4/3 Kaxa växer så sakteliga. Det går ju inte så fort längre, och tack och lov för det. Skulle hon fortsätta i den takt hon har växt så skulle det finnas risk för att det blev en Mastiff av den större storleken av henne istället för en Boxer med en storlek på runt 25 - 27 kg vilket är vad jag hoppas på. Hon vägde i måndags 20 kg. Hon har ju haft sina idéer om att hon inte skall äta emellanåt så nu har jag minskat lite på maten vilket har gjort att hon är hungrig så fort jag närmar mig matskålen.
Igår var jag och köpte juniorfoder till Kaxa. Den säcken ställde jag inne i grovköket/tvättstugan eftersom jag inte har letat upp någon lämplig pyts att hälla upp det i. Detta resulterade i att Stella stod och vaktade säcken och morrade så fort Kaxa visade sig i närheten. Jag var tvungen att påminna henne om vem det är som har hand om mat och andra viktiga saker här i huset.
Kaxa och jag var också hos Maria och tränade. Jag "beklagade" mig för henne över att jag har svårt att strukturera min träning och inte blir färdig med någonting utan bara "hattar" med både det ena och det andra. Det var helt normalt när man har en valp ansåg hon så då får jag väl tro på det. I vilket fall så kollade vi av det vi har tränat på och det är märkligt hur bra det går när vi är där.
Nu ska jag försöka gå in för att få namn på Stå - Sitt - Ligg och få det att fungera. Tanken är ju också att det ska vara någorlunda tävlingsmässigt också. Det visar sig hur det lyckas. Omvänt lockande, ta leksak på kommando, baklänges marsch, plocka saker från golvet/marken+ handdutt, som i sin tur så småningom ska bli en apportering, bakbenskontroll + lite till som jag tack och lov har skrivit upp för att inte glömma. Det är mycket som ska tränas och mera blir det. Det är tur att Kaxa har bättre minne än vad jag har annars hade det varit totalkaos redan. Det är också tur att hon tycker att det är kul att träna och gärna ställer upp. Det blir lätt lite för långa pass med en sådan hund. Min ambition är ju att jag inte ska göra passen så långa så att hon tröttnar. Vi har ju en lång väg kvar att gå och ska vi komma till slutet så är det nog säkrast att inte falla i sken.
Vi var uppe på klubben och tränade en sväng ikväll tillsammans med ett gäng som har tävling som mål. Som det ser ut just nu så är mitt största bekymmer just nu att jag har en hund som är alldeles för social om det nu är ett problem. Jag har hellre det problemet än det motsatta. Med tanke på att Kaxa inte är van att träna med störning så tyckte jag att hon klarade träningen väldigt bra. Jag ska försöka att få hjälp med "hälsaträning" så att Kaxa lär sig att ta det lite lugnt i de situationerna.
2
22/2 Det har ju gått ett par veckor sedan sist och något måste ju ha hänt sedan dess även om jag har lite svårt att minnas vad.
Sedan sist så har vi hjälpts åt med att mäta henne och kom fram till att hon har vuxit och blivit ca 52-53 cm hög. 19 kg vägde hon för en vecka sedan och jag tycker att hon är både stor och liten hur man nu kan vara det, men allting är ju relativt.
Hon har sina idéer det lilla livet och tycker emellanåt att hon ska göra som hon vill och försöker väl också. Vi gör vad vi kan för att hon ska förstå att hon faktiskt har regler att hålla sig till hon också och det lyckas väl för det mesta att få henne att förstå. Lite långnäsa räcker hon emellanåt men ännu så länge så har jag lyckats överlista henne utan att hon har förstått det.
När det gäller mat så är hon som ett barn. Hon ska bestämma själv när hon vill äta. Tycker hon i vart fall. Aptiten är det egentligen inget fel på men det går ju inte att ge en valp hela dagsransonen på kvällen när hon är hungrig. På dagen är hon måttligt intresserad av mat. Emellanåt tror jag att hon faktiskt inte har tid att äta. Det är fullt ös mer eller mindre jämt fast just idag har hon varit rätt lugn. Dagen började med att hon inte skulle ha någon frukost och då åkte den undan. Sedan var vi ute i skogen och båda hundarna fick leta godis i djupsnön vilket var en populär sysselsättning.
Dags för lunch för oss tvåbenta och Kaxa fick en LITEN portion mat som försvann fort. Undrar hur hon kommer att reagera när hon upptäcker att kvällsmaten kommer att bestå av en lika liten portion. Hon måste ju lära sig att äta när "maten står på golvet" och inte när hon har lust. Jag orkar inte hålla på att tjafsa med henne så det får bli så ett par dagar framöver tills hon visar att hon är hungrig.
Hon är helt galen i grönsaker och kommer som en skållad råtta så fort jag tar fram gurka, sallat, frysta ärter eller majs eller några andra grönsaker.
Något som inte är lika kul är att hon leker med saker som åtminstone jag inte tycker är leksaker. Nämligen sin egen frusna skit! Jag gör vad jag kan för att hitta allt under snön men misslyckas rätt ofta. Jag har ingen lust att gå ut och plocka mitt i natten när hundarna går ut sista gången så jag får väl skylla mig själv.
För den närmaste framtiden så ska jag försöka skärpa till mig och träna lite mera. Jag har ju en valp som tycker att det är kul och ställer upp till 100% för det allra mesta så det vore ju synd att inte ta vara på det. Särskilt med tanke på att jag vill tävla med henne. Samtidigt känns det inte som om det är någon större brådska men det vore ju kul ändå att få till momenten så att man kan finslipa på dem tills det är dags. En liten inomhuslokal vore inte dumt att ha.
8/2 Idag var det ju meningen att Kaxa skulle göra debut i utställningsringen i klass valp 4 - 6 mån. Det blev en utställning med snöhinder och vi stannade hemma. Vi gör ett nytt försök den 22 mars på MÖLO:s utställning i Eskilstuna.
Mer om denna dag under Senaste nytt.
4/2 Jag hade tänkt skriva och gratulera Kaxa på 5-månadersdagen men inte kom jag till skott. Hursomhelst så växer hon så det knakar. Hur hög hon är vet jag inte för det går inte att få henne att vara stilla så länge så att det går att mäta henne. Hon är visserligen stilla när hon sover men då är det också omöjligt att mäta. En vild gissning på att hon är sådär 45 cm hög. Hon vägde i alla fall 17,9 kilo 5 mån. gammal. Alla tänder är på plats (vad jag kan se) även om de också behöver växa till sig lite.
Vi har varit och tränat för en vecka sedan och jag blev förvånad över hur mycket hon har lärt sig utan att jag egentligen har tänkt på det.
Jag provade med grunden för inlärning av bakdelskontroll och det tog inte lång tid innan hon var med på noterna. Jag har inte provat mera än en gång efter det och det sitter riktigt bra. Jag vill inte göra träningspassen för långa utan jag vill att hon ska tycka att det är så kul när vi slutar så att hon vid nästa träningstillfälle är riktigt sugen på att träna.
Igår var vi ute på en "miljöträningsrunda". Det är lätt gjort att glömma den biten. Vi var i veterinärens väntrum och tränade på att inte hälsa på alla människor. Vi var och köpte en lampa och tränade samma sak. Vi var också inne i en zoo-butik och tittade på akvariepump och tränade på att låta bli alla spännande saker. Det gick över förväntan alltihop. Det tar visserligen en liten stund innan hon tar det lite lugnt, men sedan kopplar hon av jättebra. Vi träffade också några människor på stan som vi hälsade på under någorlunda städade former. Kaxa klarar att koppla av och sitta stilla när vi har stått stilla en liten stund. Jag hyser gott hopp om att det ska bli hund av henne också så småningom. När vi nu var ute och gick så tränade vi naturligtvis p att gå i koppel utan att dra och hon är riktigt duktig på det när det bara är hon och jag. Alltså när Stella inte är med.
I morgon blir det Kaxas första heldag på jobbet, men det tror jag kommer att fungera fint.
På söndag bär det av på utställning och vi har fortfarande inte tränat överhuvudtaget, fast det känns inte som om det spelar någon större roll. Det går som det går. Jag ska bara försöka få henne att tycka att utställning är det näst roligaste man kan göra med matte. Det roligaste ska vara att träna spår och lydnad och kanske så småningom lite sök och varför inte IPO.
15/1 Dagarna går så fort så jag hinner inte uppdatera hemsidan med det jag skriver så den som vill veta vad jag skrivit tidigare får scrolla ner en liten bit. Aptiten är tillbaka och vi har "jobbat" en dryg vecka. Det innebär att jag jobbar och Kaxa är i hundgården som finns på jobbet. Fem hundgårdar som bebos av sju hundar vissa dagar. Tre av dem har samma ägare om någon undrar.
Kaxa har funnit sig mycket väl. Jag har skolat in henne en del, men inte så mycket som jag hade tänkt på grund av omständigheter som jag själv inte råder över. I vilket fall så är denna lilla dam otroligt anpassningsbar. Inte så att hon ger upp utan hon verkar se något positivt i det mesta.
Hon är så otroligt lättlärd och positiv till träning av alla slag så jag hoppas verkligen att jag kan ta tillvara de förutsättningar hon verkar ha. Att klicka in tasstarget tog t.ex. ca 30 sek. Jag tog visserligen inte tid men fort gick det. Dessutom med fart.
Jag hade målsättningen att träna riktigt mycket med Kaxa men det har inte blivit lika mycket som jag hade tänkt. En orsak är Stella som också vill vara med. Det innebär att om jag stänger in Kaxa och mig i köket för att träna så står Stella och piper för att hon blir lämnad utanför. Då har Kaxa svårt att koncentrera sig. Dessutom blir jag störd av det och då är det lika bra att lägga ner det så det får till största delen bli träning utomhus och det är inte lika effektivt, men vad gör man? Jag passar i alla fall på de gånger Stella inte är hemma vilket inträffar emellanåt.
Jag får försöka ha kvalitet istället för kvantitet på träningen.
Något som är lättare att träna är spår. Kaxa verkar ha en mkt bra näsa och förstår att använda den också. Föremålsintresset är det heller inget fel på utan hon tar föremålet så fort hon nosat rätt på det. Jag ser väldigt väl när hon får det i näsan en bit innan hon har kommit fram till det. Då nosar hon runt, men har ännu lite svårt att lokalisera det men det kommer det också. Uthålligheten verkar finnas så den får jag göra vad jag kan för att ta vara på.
Om knappt två veckor så ska vi åka och träna och förhoppningsvis få hjälp att komma vidare i träningen. Det ska bli mycket spännande att höra vad vår tränare tycker om den träning vi har gjort. Dessutom måste det nog bli lite oftare än varannan månad. Var tredje - fjärde vecka kan nog vara realistiskt åtminstone tills vi har kommit igång ordentligt.
Jag har ju tänkt att använda operant inlärning på Kaxa och eftersom jag inte har så stor erfarenhet av det så blir jag lite osäker emellanåt om det blir rätt. Det finns ju massor av litteratur och jag har köpt en tegelsten där allt går att läsa, men jag har lite svårt att läsa mig till allt. Det blir liksom lite överhettat i skallen emellanåt så det känns bra att få det visat för sig och sedan få träna på det medan någon ser på och kommenterar det jag gör.
Kaxa är nu på mkt god väg att vara rumsren. Hon säger till när hon ska ut och det är ju inte så svårt att förstå om man är på nedervåningen, men igår kväll kom hon upp och jag förstod inte förrän försent att hon med största sannolikhet försökte tala om att hon ville ut och kissa. Så nu är det helt klart att om det blir en pöl på golvet så är det med största sannolikhet inte hennes fel utan mitt eller husses fel som ingenting begriper.
Jag kom helt plötsligt på att jag har anmält Kaxa till valputställning i Örebro den 8: februari. Jag försöker att inte ha några förväntningar på resultat utan tanken är först och främst att Kaxa ska få uppleva miljön på ett positivt sätt. Jag är ju egentligen ingen riktig utställningsmänniska och är inte särskilt bra på att visa hund. Tycker dessutom att det är rätt trist att träna just detta att få en hund att visa sig snyggt. Dessutom är jag mer än lovligt ringrostig. Jag ställde visst ut Stella 2004 om jag minns rätt. Dessförinnan hade jag ställt ut henne på ett par valputställningar och i en juniorklass. That's it! Om det skulle gå bra så inte är det min förtjänst. Jag hoppas att det inte blir svinkallt eller dåligt väglag för då tror jag att jag sover vidare.
10/1 Jag ska försöka göra en liten sammanfattning om vad som hänt sedan Kaxa kom hem.
Den 29: oktober hämtade jag Kaxa hos Eivy och Marlene i Göteborg. Hon var då fyllda 8v och 2dgr. Hon var 6 kg tung, jättesöt och mycket efterlängtad.
Hon fick åka på passagerarsätet i en transportbur där jag kunde ha uppsikt på henne och hon på mig. Hon var väldigt lugn under hela resan som var i det närmaste 45 mil och tog runt 6-7 timmar inklusive pauser. Kaxa sov hela vägen hem. Inte ett enda litet pip.
Hemkomsten kanske blev lite omtumlande för henne eftersom Stella, som är min vuxna hund, inte alls tyckte att det var någon bra idé att släpa hem något så äckligt. Det kom inte direkt som någon överraskning för oss så vi var förberedda med kompostgaller. Detta också för att begränsa utrymmet där Kaxa var, liksom för att ha koll på henne så att hon inte kissade överallt. Det gör det ju också lite lättare att få en valp rumsren. Skurtrasan fanns tillgänglig ständigt liksom ett gäng tidningar som snart tog slut. Tur att husse jobbar granne med ett företag som distribuerar tidningar, vilket gjorde att vi fick överblivna tidningar. Gissa om vi (husse) har kört kassvis med kissiga tidningar till Returen.
Idag så är hon nästan rumsren bara man har ögonen öppna och ser när hon vill ut. Ännu så länge har hon inte lärt sig att ge ljud ifrån sig så att man hör när hon ska ut, men det kommer säkert.
Från natt 1 så har Kaxa sovit hela nätterna. De allra första morgnarna så vaknade hon strax efter 6.00 när husse gick upp. Sedan insåg hon tydligen att det gick bra att sova vidare så jag fick sätta väckarklockan på ringning för att vi inte skulle sova hela förmiddagen.
Kaxa var från början hysteriskt hungrig när det var matdags och inhalerade i stort sett maten. Så småningom så fick hon tydligen lite för mycket mat, eller om det var av någon annan orsak intresset för maten blev mindre, så i slutet av denna vecka har hon fått gå på risdiet med pyttelite mat i matskålen ett par dagar. Igår em. hällde jag på en äggula på riset och då åkte riset ner med rejäl fart. På kvällen fick hon en liten portion av sin vanliga mat och den försvann också snabbt. Idag har portionerna fortfarande varit små, men när det är matdags ikväll så ska hon få lite mera i matskålen så får vi se vad som händer.
När det gäller träning så är hon inklickad och vi har tränat sitt, stå och påbörjat ligg. Jag har börjat med kommando på sitt och det verkar lovande. Inkallning fungerar bra. Visst händer det att jag råkar kalla in henne när det är något annat som är intressantare, men det har löst sig på ett bra sätt.
Kaxa har gått fyra små spår hitintills. Tre riktigt korta på bara 8-10 m och sedan testade vi ett lite längre på ca. 25m som hon fixade på ett riktigt bra sätt.
Idag provade jag med ett litet uppletande 7-8m ut. Jag knöt fast henne så hon fick se när jag gick ut och kastade föremålet ca 2 meter in från där jag gick ut. Sedan gick jag tillbaka och kopplade loss henne. Gick fram två steg och släppte och hon sprang ut och letade med stort intresse tills hon hittade föremålet. Två gånger till gjorde vi samma sak och det var lika kul då. Det jag behöver träna är att byta föremålet mot något annat. På Boxervis vill hon väldigt gärna ha det kvar själv, men förutsättningarna är goda då hon är övertalningsbar.